Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anders C Nilsson (S) i Lysekil Bild: Ulf Blomgren

Vågar jag fortsätta med politiken?

Anders C Nilsson (S): Det är inte givet att man fortsätter med tanke på det klimat man möts av som politiker idag.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Senaste tiden har man kunnat höra och läsa om hot och förtal mot politiker och tjänstemän. Jag är inte utsatt för det idag. Men jag har erfarenhet av hur det känns när drevet går emot en. Har varit politiskt aktiv i 17 år nu, sen jag var 17 år.

Tänker här försöka ge en bild om hur det är att vara fritidspolitiker och varför man flera gånger varit på väg att lägga av, men ändå stannar kvar.

LÄS MER: Som politiker får man acceptera hårda ord

Jag har en bild av hur jag vill att en politiker ska vara. Tillgänglig, påläst och vara beredd att samtala med alla och även försöka sprida info om bakgrund till beslut. Det kan tyckas som en lätt uppgift. Jag har försökt jobba utifrån det. Resultatet får andra avgöra.

Under 2013 och 2014 tvingades utbildningsnämnden göra flera nedskärningar. Inga roliga beslut. Under den tiden var jag Socialdemokraternas gruppledare i nämnden. Jag svarade när media ringde, svarade folk på stan och på Messenger. 2013 anordnade jag och förvaltningschefen ett öppet möte på Gullmarsskolan för att svara på frågor då nämndordföranden var utomlands.

LÄS MER: Förhöjd säkerhet när äldreboende diskuterades

Att svara media där man har ett ganska långt samtal om bakgrunden till beslut. Sen väljer journalisten ut ett par meningar tagna ur sitt sammanhang som citat. Jag har läst flera artiklar där jag utifrån lösryckta citat med annan text runt om framstår som idiot. Det är då inte alltid kul att gå på stan och se folks blickar och kommentarer. Har även fått frågan av folk om att förklara ett i deras ögon korkat beslut. När jag svarat har jag oftast fått en förståelse för beslutet även om de inte håller med. Jag har även fått frågan ”varför sa jag det inte till journalisten”, då har jag förklarat att jag sagt det. Men journalisten har begränsat utrymme att skriva och valt att inte ta med det.

Att vara som jag, som är ganska publik med att stå för att jag är politiker är inte alltid så kul. I de flesta fallen hör folk av sig och är frustrerade men oftast bemöts man av respekt. Men det finns flera tillfällen där bemötandet inte varit okej.

Vi kan ta ett exempel, under 2014 skrevs en krönika av journalist i en tidning om att jag var livrädd för ordförande, som var moderat, i nämnden. Jag och moderaten var inte alltid överens och gillade inte varandra helt under den tiden. Men vi vara tvungna att komma överens och mycket tid och energi lades ned för hitta uppgörelser som bägge partierna kunde köpa. Utåt framförde jag aldrig negativ kritik mot ordförande men till honom och hans partis ledande personer framförde jag mina synpunkter. Till och från var decibelnivån hög. Ett av tillfällena var efter att han på nämndens möte gav mig en pik utifrån ett beslut han visste var extra jobbigt att ta för mig.

LÄS MER: Det måste bli en sansad debatt om Gullvivan

Dagen efter valde jag att ringa och skälla ut moderaten för hans beteende under mötet. När jag hade skällt färdig kom tidningen i brevinkastet och där stod en krönika av journalist som påstod jag var rädd för ordföranden. Tror ingen som ingick i samarbetet köper den bilden, med tanke på hur ofta vi var i luven på varandra. Så att jag var rädd för ordförande i nämnden får stå för journalisten. Men krönikan gjorde att det blev ett drev mot mig. Det började under en månads tid på Facebook där folk skrev hånfulla inlägg mot mig som person och för mig okända personer hittade på saker om mig, även insändare. Fick anonyma brev hem till mig, först med moderat material, sen kom fler brev och anonyma sms.

Det är många gånger omöjligt att bemöta folks inlägg när de medvetet inte använder sanningen. Drevet mot mig, främst med inläggen på Facebook och insändare, gjorde att jag var övertygad om att det bara var en tidsfråga innan jag skulle åka på en ordentlig misshandel. Ett fåtal visste om de anonyma breven, att en enskild person kom fram till mig och hotade mig samt hade läst de värsta inläggen. Jag spred det inte vidare för att andra skulle kunna bli oroliga och känna sig påverkade inför beslut. Att hota någon för att påverka beslut är odemokratiskt. Sen dess, om jag till exempel ska gå på krogen i Lysekil eller konsert där alkohol finns, kollar jag alltid var vakterna står. Har även valt att inte gå ut på krogen för risken att någon alkoholpåverkad fysiskt vill gå på en på grund av politiska beslut.

LÄS MER: Oacceptabelt med hot mot förtroendevalda

Jag har full förståelse att folk kan känna en frustration kring politiska beslut. 1992 skrev mina föräldrar en text till politikerna där de framförde sina åsikter om hur det påverkade mig att kommunen inte längre hade en talpedagog som hjälpte mig med mitt tal. Att nästan alla politiska beslut påverkar folk är jag medveten om av egna erfarenheter. Det gör det jobbigt ibland att ta vissa beslut, men även en glädje inom en när man ta andra beslut som jag vet påverkar folks vardag positivt. När man själv varit med och drivit igenom beslut som gör samhället bättre ger det mig en kick som gör att det känns kul att vara politiskt aktiv.

Sen finns de perioder som är mindre kul, till exempel budgetperioder då man ser att ens politiska önskemål och det ekonomiska utrymmet inte går ihop.

Som 17-åring valde jag 2002 att bli politiskt aktiv, men var även inne på istället hjälpa till i någon idrottsförening precis som bägge mina föräldrar och min storebror under min uppväxt. Då hade jag nog sluppit en del negativa kommentarer. Alternativt varit en mer anonym politiker som inte syns och hörs.

Inför varje mandatperiod tar jag ställning till om jag ska fortsätta med politik eller ej. Väger fördelar och nackdelar. För mig är det inte givet att man fortsätter med tanke på det klimat man möts av som politiker idag.

Anders C Nilsson (S)

Kommun- och regionpolitiker från Lysekil