Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Annie Lööf och Jan Björklund hälsar på varandra i riksdagen. Bild: Henrik Montgomery/TT

Vad vill Lööf och Björklund?

En skicklig statsminister lotsar och kryssar sig fram genom riksdagen, söker samförstånd i olika sakfrågor och når en lösning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Efter en turbulent och smått kaosartad höst i vår lagstiftande församling, riksdagen, har vi ännu ingen ny statsminister och regering. Det har varit ett ”veleri” utan dess like med ett hattande hit och dit. De värsta ”velorna” har varit Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) som tydligen inte vet vilken fot de skall stå på. Det enda de stundligen och dagligen har att framföra är att under inga omständligheter medverka till att V och Sd får något som helst inflytande över den blivande regeringens politik. Men hur tänker de detta ska gå till?

Sätter de sig i Löfvens knä kommer denna konstellation, bestående av S, MP, C och L, upp i 167 mandat, således utan egen majoritet, man måste alltså räkna in några av V:s 28 mandat, vilket ju Lööf / Björklund under inga som helst omständligheter går med på, varför denna möjlighet faller.

Kryper de istället in under Kristerssons (M) vingar där de ihop med M och Kd kommer upp i totalt 143 mandat vilket ju inte heller ger majoritet, de måste alltså tillgodoräkna sig en del av SD:s 62 mandat vilket ju Lööf/Björklund absolut inte går med på.

Så hur de än vrider och vänder sig sitter de där med ”rumpan bar”. De måste inse att det inte går att uppnå majoritet för någon av de två tidigare nämnda statsministerkandidaterna om de fortsatt hårdnackat mer eller mindre förnekar V:s och SD:s existens i riksdagen. Såvida de inte skulle kunna förmå S och M att bilda regering tillsammans, fast detta är ju en så absurd och utopisk tanke att det kan de bara drömma om.

Om de vill försöka undvika det låsta läget vore det bästa de kan göra att lägga ner sina röster de återstående en till två gånger detta kan bli aktuellt vid framröstande av statsminister. Då kan antingen Löfven eller Kristersson bilda en minoritetsregering vilken säkert skulle kunna fungera tillfredsställande. Vi har ju sen långt tillbaka med något eller några få undantag haft minoritetsregeringar vilka ju mestadels har fungerat bra. En skicklig statsminister lotsar och kryssar sig fram genom riksdagen, söker samförstånd i olika sakfrågor och når en lösning.

Om inte Lööf/Björklund sansar sig och försöker tänka i nya banor återstår inget annat än ett extraval någon gång fram i vår vilket kanske får till resultat att MP och L försvinner ur riksdagen, eventuellt även C fast, det är väl att önska för mycket.

Kjell EE Johansson

Herrestad