Fråga till Carl Casimir kommunantikvarie och Anna Svensson avdelningschef kultur och fritid Uddevalla konmun (Bohusläningen 28 september).
Jag har läst er insändare angående Bohusgården och har följande fråga till er: Varför reagerade ni inte alls när det gällde rivningarna av husen på Bodele?
Jag citerar ert inlägg ”alltför mycket värdefull bebyggelse har misskötts och rivits. Det som finns kvar borde vi vara rädda om. Vi både har och behöver vår historia. Att vara i och utgöra en del av historien ger oss styrka för framtiden. Den plats vi bor på hyser vår historia, den tillhör oss och vi tillhör och påverkar den. När vi uppfattar historiska avtryck förklaras platsen och varför den ser ut som den gör. Den ger oss nycklar för att förstå sammanhangen vi lever i.”
En så bra beskrivning som tagen ur alla våra argument för ett bevarande av husen som nu rivits på Bodele. Bohusläns Museum och bebyggelseantikvarier har skrivit flera skrivelser om betydelsen av dess historiska värde som tillsänts både politiker och tjänstemän utan att få ett enda argument eller svar på varför man inte tog någon hänsyn till detta!
Hundratals protester från Uddevallabor som ser sin bygd skövlas har inkommit, alla de övriga politiska partierna i Uddevalla bönade och bad S, V och MP om besinning: undersök möjligheten av ett bevarande istället för rivning men blev totalt överkörda.
Nu är husen och hela dess historia skövlad och vi ställer oss fortfarande frågan: varför?
Ett av de tre husen finns fortfarande kvar men både kronofogden och grävskopor står beredda att även jämna det ta hus med marken fortast möjligt innan nästa majoritet hinner rädda det, till vilken nytta och vem är det som så hett önskar det?
Kan ni ge någon förklaring eller fortsätter den kompakta tystnaden att råda?
Lennart Fredriksen