Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jan Ivarson ställer frågor - Lars Arne Staxäng (M) svarar 

Varför åker kpa-pensionen berg- och dalbana?

Replikskifte mellan Jan Ivarson och Lars-Arne Staxäng (M) om KPA-pensionens storlek.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Fråga till Lars-Arne Staxäng (M): Pensionärer som uppbär tilläggspension från KPA fick beskedet att deras pension hade minskats. Nu är det ett valår. Då känns det kymigt för regering och partier som haft fingrarna i KPA:s syltburk om pensionerna minskas, i synnerhet som vi har högkonjunktur. Vad var orsaken?

Jag riktar tre frågor Lars-Arne Staxäng (M) och ber honom förklara dem. Inte för att han är särskit skyldig till den uppkomna situationen, utan för att han sitter på Bohusbänken och är ledamot av Pensionsgruppen.

Staxäng ombeds

– förklara kort hur regelverket är skrivet som ledde till att pensionerna minskades;

– var pengarna kommer från som utlovats att återställa utbetalningar till föregående års nivå;

– hur prognosen ser ut för kommande års pensioner.

Det som inte förvånar men borde göra det, är varför public service och andra större mediaföretag inte redogör för bakgrunden till varför pensionen minskades och hur pengar senare kunde trollas fram. Det är av stort intresse hur pensionerna utvecklas kommande år, efter valet.

Jan Ivarson

SVAR DIREKT:

Tack dina frågor om KPA-pensionen.

Eftersom jag sitter med i den statliga Pensionsgruppen så har många förtvivlade människor, inte minst kvinnor även vänt sig till mig om dessa frågor. Jag har precis som du redan skrivit framhållit, att Staten och Pensionsgruppen, inte har med detta att göra egentligen, utan det är ett avtal mellan de kommunala facken och arbetsgivareorganet SKL (Sveriges kommuner och landsting). Men när jag sagt detta, så har jag ändå känt att jag som ansvarstagande politiker måste göra allt jag kan för att detta skall redas upp på ett acceptabelt sätt.

Därför har jag faktiskt varit i kontakt med flera av mina intressenter och kontakter på området utan att störa förhandlingarna mellan partnerna. Av denna anledning är jag nu mycket nöjd att man kommit till en uppgörelse för området.

Jan Ivarsson frågar mig tre frågor om hur denna process kunnat uppkomma, och hur framtiden kommer att se ut. Även om jag inte är experten på detta området, skall jag ändå försöka att svara så korrekt och pedagogiskt som möjligt, i ett mycket komplicerat avtal.

1. Grunden för detta tjänstepensionsavtal skrevs och ingicks redan när det gamla ATP-systemet fungerade. Efter detta så har man skrivit om avtalet och moderniserat det flera gånger. I grunderna som jag uppfattat det så är det fortfarande ett samordningsavtal på det sättet, att man hela tiden har ett jämförelsetal som man jämför både den statliga pensionen och den kommunala tjänstepensionen där både inflationen och följsamhetsindex styr storleken på detta tal.

Om då t ex den statliga pensionen går upp mer än dessa jämförelsetal, så kan detta få som negativ konsekvens, att man sänker den kommunala tjänstepensionen i samordningens del i avtalet. Detta har skett flera gånger tidigare, men aldrig med så stora belopp. Grunden för att avtalet är skrivet på detta sättet är enligt min mening, för att inte kommuner och landsting skall riskera att få kraftigt höjda utgifter när vissa premisser inträffar.

2. Nästa fråga var hämtar man pengarna, för att återställa utbetalningarna till föregående års nivå. I de informationer jag fått, så tar man pengarna från det överskott man fick i SKL-koncernen under december 2017. Det var ca 1 miljard kronor. Om dessa pengar räcker eller om det behövs mer har jag ingen kunskap om i nuläget.

3. Sista handlade om hur kommer det att se ut i framtiden? Kommer detta att kunna inträffa igen? Enligt de informationer jag fått del av så sitter parterna med dessa frågor just nu, och tänker göra så i fortsättningen under året 2018. Målsättningen är naturligtvis att hitta ett säkrare system som inte kan ge dessa stora fluktuationer och effekter. Men det finns som bekant inga gratisluncher. Det kommer säkert att bli justeringar i utgifter, avtal och taxor kan jag gissa mig till, utan att veta. Men jag vet däremot att båda parterna och även pensionärsorganisationerna trycker på ordentligt för att detta inte skall ske igen.

Med vänlig hälsning

Lars-Arne Staxäng