Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Varför inte skidspår på Lysekilsbanan, Rombrant?

Yngve Berlin: Jag blir nästan stum av Lysekilspartiets förslag

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är bara att konstatera. Lysekil är den enda kommunen i Sverige med nedläggningshotad järnväg där Trafikverket begåvats med ett lokalt politiskt parti som jobbar för just nedläggning. Nu senast polemiserar Rombrant mot Mats Fägerquist som helt miljövettigt betonar kombinationen sjöfrakt järnväg som vettigaste transportsätten.

Direkta anledningen till polemiken är ett beslut på Lysekils KS möte i oktober. Rombrant beskriver diskussionen på oktobermöte i Lysekil helt korrekt. M, SD och Lysekilspartiet ville inte ”koppla” på Lysekilsbanan ”i ett ärende som handlade om ett kommunövergripande samarbete om ett dubbelspår mellan Uddevalla och Göteborg.”

Men ärligt talat, är inte transporter och då även järnväg just ”kommunövergripande”. Det är väl själva poängen med kommunikation. När då en miljövettig kommunövergripande järnväg har möjlighet att nå till en av Västkustens bästa hamnförhållande då borde det vara logiskt att man inte utesluter sista biten. Det var väl just detta som KS majoriteten i all hovsamhet föreslog.

Apropå KS-majoritet; Hade miljöpartiets förre KS ledamot Inge Löfgren som nu istället är ordförande i Naturskyddsföreningen (!), varit i ”tjänst” hade motståndet mot järnväg och sjöfrakt varit en röst starkare på KS.

Miljöpolitiken är ett kapitel för sig trots att det borde vara en genomsyrande faktor när politiska beslut tas. Varför gynnas inte de miljövettigaste transporterna när kunskap och teknik finns? Rombrant ser så här på frågan. ”För att rusta upp Lysekilsbanan fordras investeringar på hundratals miljoner kronor. Att tro att Trafikverket skulle lägga belopp i denna storleksordning på något som inte används där några behov inte föreligger – det är inte realistiskt”.

Men Rombrant, är inte det att vända på begreppen och ansvarsfrågan för miljön.

Tycker du att det är ”realistiskt” (politiskt acceptabelt) att ”marknaden” får utnyttja en totaldumpad transportbransch med slavavlönade chaufförer och uselt bränsle från främst Östeuropa för sina transporter?

Vågade regeringen ifrågasätta ”marknaden” hade naturligtvis järnvägen byggts ut och kraven hade varit ett flexibelt system där sjöfart och järnväg stod för de långa transporterna.

Men så är inte fallet. Miljöpolitiken är trots sin tyngd och det ungdomliga engagemanget drabbad av symbolhandlingar från regering och riksdag.

Istället för krafttag mot miljö och lönedumpning i transportsektorn får vi miljöskatt på bärkassar och förbud mot plastsugrör.

Miljöperspektivet krymper ytterligare med Rombrants beklagande kommentar ”En del fnyser åt en gång- och cykelled genom kommunen, men en sådan skulle komma många människor till glädje och nytta”.

Jo visst, men vi snackar miljö och transportpolitik.

Cykelbana istället för elektrifierad järnväg, jag blir nästan stum. Varför inte skidspår, det kan ju bli spårsnö i vinter.

Yngve Berlin (K)

kommunstyrelseledamot Lysekil.