Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Peter Wahlström

Varför röstade inte S för att stoppa nedskärningarna i NU-sjukvården?

Heikki Klaavuniemi (SD): S kunde röstat med oss istället för att göra en protokollsanteckning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Kung Pyrrhus lär efter en seger mot romarna år 279 f.Kr. sagt "En sådan seger till, och jag är förlorad”. Innebörden i detta uttryck är att en seger kan visa sig leda till stora förluster längre fram.

NU- sjukvården hankar sig fram med en underfinansierad budget, vilket tyvärr inte bara gäller detta sjukvårdsområde, men då undertecknad sitter som ledamot i dess styrelse begränsar jag mig till NU-sjukvården i detta debattinlägg.

Den budget som sjukhusen har att förhålla sig till har de styrande grönblå politikerna inte visat sig ömma för. Istället utfärdade de den 23 april ett direktiv till samtliga sjukvårdsstyrelser att minska sina utgifter och ett överordnat mål skulle vara att begränsa antalet nettoårsarbetare på sjukhusen.

Så skedde också genom att sjukhusen nödgades följa direktivet och inte oväntat kan vi nu se konsekvenserna av detta beslut i statistik som visar att vi inte uppfyller varken tillgänglighets- eller vårdgarantimål.

Visst finns det utrymme för effektiviseringar, att se över nya arbetssätt och att förbättra resursnyttjandet, men det som sker nu är ju inte fråga om effektiviseringar utan om risktagande.

En fråga som jag fortfarande inte fått svar på är hur effektivt det är att bestämma bemanningstak innan man vet hur mycket vård som ska produceras. Till skillnad från bilindustrins produktion, som moderaternas gruppledare i regionen gärna hänvisar till, så har regionen uppsatta vårdgarantimål som måste uppfyllas (innan vi kan börja prata om effektivare produktion per anställd).

Värt att påminna om är att vid maj månads möte valde styrelsen att sänka antalet medarbetare vid årets slut från 4 300 till 4 175. Vid följande möte med NU-sjukvårdens styrelse den 29 augusti fick jag ytterligare ett kvitto på hur svångremspolitiken fungerar i praktiken. För att kunna hålla budget för år 2019 föreslog förvaltningen nämligen att dra åt remmen ännu hårdare genom ytterligare en nedskärning av nettoårsarbetarantalet från 4 175 till 4 100 till slutet av innevarande år.

Detta förslag motsatte sig SD på grund av risken för försämrad tillgänglighet och yrkade därför på avslag, vilket skulle innebära att inte röra nettoårsarbetarantalet ännu en gång.

Socialdemokraterna agerade däremot på samma sätt på augustimötet som i maj. De hade inte förberett något yrkande inför mötet, men valde att lämna in en senkommen påstådd frustration över situationen i form av en protokollsanteckning.

Varför de valde det alternativet bör deras väljare fråga dem om. De hade nämligen möjligheten att stoppa förslaget om neddragning av personal eftersom den samlade oppositionen äger majoritet i styrelsen.

Vid samma möte informerades vi dessutom om att sommarbemanningen var 200 färre än året innan och att tillgängligheten varit lägre än under flera år tidigare.

Trots detta minskar styrelsen åter bemanningen.

"En sådan seger till, och tillgängligheten är förlorad”.

Heikki Klaavuniemi

Regionråd samt ledamot i NU-sjukvårdens styrelse (SD)