Det finns inga bilvägar utan bara trevliga promenadvägar, allt bekostat och anlagt av de boende på området. Fritidshus och fastboende med tillhörande bryggor och båtar kompletterar till en riktig skärgårdsidyll med möjlighet till bad, båtliv och andra naturupplevelser. Här kan både boende och allmänhet få uppleva fin och välkomnande skärgårdsmiljö.
Men en dag får tjänstemännen i kommunen idén att syna den här idyllen i sömmarna. Visserligen hade de gjort det några år tidigare, men nu skulle det minsann göras med noggrannare ögon.
Planen var att använda strandskyddslagen för den är generellt skriven, så att det alltid går att hitta några syndare. Sagt och gjort, handläggarna satt länge på kontoret och planerade, laddade ner flygfoton från de senaste 50–60 åren som granskades för att se om det kunde finnas något intressant.
LÄS MER:Politiker slirar på strandskyddsreglerna
Nästa steg var fältbesök i området, fastighetsägarna informerades att så skulle ske. Däremot fick ingen dialog ske mellan fastighetsägarna och handläggarna för att klara ut eventuella oklarheter. Handläggarna skulle själva genomföra detta i lugn och ro, utan några störningsmoment och det gjorde de synnerligen samvetsgrant. För att syna en strandlinje på cirka 2 kilometer använde de 72 timmar (det är 9–10 kommunala arbetsdagar), de fotograferade och noterade allt de kom över. Det var bryggor, sjöbodar, trädäck, murar, trappor, stenar, stigar, blomkrukor, gräsytor, ja, allt de kunde hitta nära stranden. De fick också god tid för att njuta av den fina miljön och en del svampplockning.
Väl hemma på sin kammare fick handläggarna mycket att göra för att ta hand om allt underlag de presterat under fältbesöket och från sin granskning av flygfoton. Det skulle minsann göras noggrant. Efter nio månader hade de äntligen skrivit ihop de första breven till några fastighetsägare, där det framgick att handläggarna tyckte att allt de hittat inom strandområdet bröt mot strandskyddslagen. Det fortsatte på samma sätt mot allt fler fastighetsägare, men ännu 16 månader efter fältbesöket har handläggarna inte hunnit med brev till alla berörda fastighetsägare.
Det spelar ingen roll att fastighetsägarna kunde påvisa foton och andra intyg om att bryggor och andra anläggningar är byggda långt före strandskyddslagen trädde i kraft och att de därigenom är lagliga. Inte ens de anläggningar som fått godkänt några år tidigare skulle få passera. Nej minsann, handläggarna hade granskat och hittat att brädor var utbytta, bryggan kunde eventuellt vara några centimeter bredare eller lite längre, bryggan kunde vara förstärkt för att tåla väder och vind, stenmuren kunde vara lagad, etcetera. Om en anläggning underhålls eller förstärks så tycker de nitiska handläggarna att anläggningen är förändrad och därmed olaglig. Då beslutar de om rivning och en tillsynsavgift på 11 000 kronor baserat på att de hade lagt ner så ohyggligt mycket arbetstid på varje ärende.
LÄS MER:Att inskränka på strandskyddet är att begränsa tillgången till vår miljö
Det tråkiga med den här historien är att den är verklighet i Uddevalla kommun. Ett tillsynsprojekt som startade i juni 2019 och pågår fortfarande, där handläggarna trakasserar fastighetsägarna genom att till varje pris vilja få bort bryggor och annat som funnits på strandområdet i mer än 45 år. Handläggarna nonchalerar fullständigt presenterade faktaunderlag och beslutar om orimliga avgifter. Ambitionen är tydlig, de vill ha bort alla bryggor och ifrågasätter dessutom varför fastighetsägarna ska ha båt och brygga.
Bäva månde alla invånare i Uddevalla om det här tillvägagångssättet sprider sig bland nitiska tjänstemän i kommunhuset. Massor med tjänstemän som springer runt i buskarna och fotograferar och noterar varje liten tänkbar lagöverträdelse.
Är det verkligen så här politikerna i Uddevalla vill marknadsföra och profilera sin kommun? Kommuninvånarna vill inte det!
Oroad kommuninvånare