I en ledare den 28 juni diskuterar Karl af Geijerstam Sverigedemokraterna och den så kallade svenskheten. Frasen ”så kallade” innebär, att detta begrepp, som ibland förekommer i debatten, är oklart. Vad är egentligen en svensk? Måste man vara född i vårt land och ha svenska förfäder, eller kan man kvalificera sig för att ingå i svenskheten, om man kommer från ett annat land? Hur går denna kvalificering till? Hur lång tid bör den ta?
Problemen och frågorna är många fler än de här uppräknade. Den pågående konflikten i svensk politik och idédebatt handlar till stor del om detta. Förenklat uttryckt finns här två grundprinciper. Antingen ansluter man sig till tanken om ”Blut und Boden” eller till idén om det moderna medborgarskapet. Den förra inställningen betyder, att man i princip är svensk av födseln och att man inte kan bli det, om man är född i ett annat land.
Den andra hållningen innebär, att vem som helst från ett annat land kan bli svensk, om vederbörande följer landets lagar. Den förstnämnda attityden är uråldrig och härstammar från det gamla bondesamhället, den andra är relativt modern och kommer från upplysningens tankar på 1700-talet.
Enligt Bohusläningens ledare anser tydligen Sverigedemokraterna partisekreterare Richard Jomshof, att man inte kan bli svensk, även om man har bott här ”i ett kvartssekel” och är väl integrerad i samhället. I våra dagar är det här i korthet skissade problemet något inget politiskt parti kan förbigå med tystnad. Inför valet om drygt ett år bör medborgarna, för den moraliska och intellektuella hederlighetens skull, få svar på frågan, hur de åtta riksdagspartierna ser på detta problem. Här gäller det att tala klartext. Att försöka äta kakan och ha den kvar duger inte.
I grund och botten handlar det om vårt politiska systems förmåga att försvara sig mot nutidens allt mer aggressiva antidemokratiska rörelser. Vår typ av demokrati har nämligen en allvarlig svaghet: den kan genom ett demokratiskt beslut avskaffa sig själv. Vi bör minnas, att Hitler kom till makten år 1933 genom ett sådant beslut.
Carl-Axel Backman