Civila dödas, skadas och är fångna i belägrade städer. Kom ihåg att det är Putins och oligarkernas krig. Ryssen i gemen drabbas av omvärldens sanktioner och en allt hårdare polisstat. I detta fruktansvärda läge, kan man väl inte hålla på och prata om klimatet?
Jo, det kan man och det måste man. För precis som pandemin berodde på mänskligt roffande av vildmark och de vilda djurens livsutrymme, så är kriget tätt sammankopplat med klimatkrisen. Och vi måste få slut på båda!
Våra ekonomiers djupa fossilberoende göder nämligen Putins krigsindustri. EU köper rysk gas, olja och kol för 700 miljoner euro dagligen. För att inte vara med och finansiera kriget, måste den inkomstkällan omedelbart strypas. Det här beroendet av ryska energiråvaror visar hur vansinnigt våra ekonomier fungerar och hur nära vi är ett slags kollektivt självmord. För forskarna har så länge varnat för följderna av utsläppen av växthusgaser. Och världens ledare har gång på gång lovat att radikalt ta itu med klimatproblemen. Men den bistra sanningen är att utsläppen ökar!
När västvärlden nu lite lamt försöker lösgöra sig från beroendet av rysk olja och gas, så passar man inte på att göra en grön omställning. Nej, Tyskland sparkar igång sin kolproduktion, Storbritannien planerar nya oljeborrningar och i Norge går oljepumparna på högvarv. Och hur gör Sverige? Här ska skogen rädda oss. Genom att blanda biobränsle i tanken, vill regeringen både rädda klimatet och göra Sverige mer oberoende av olja. Men, det finns ett stort men. För atmosfären kvittar det lika om koldioxiden kommer från fossila eller biogena källor. Träden gör mer klimatnytta om de får stå kvar och ta upp koldioxid i stället.
Kriget har gett oljebolagen en orsak att höja bensin- och dieselpriserna. Nu tävlar partierna i populistiska utspel när de vill kompensera bilägarna. Borta är allt tal om en framsynt klimatpolitik. Vad världen behöver är en rättvis övergång till ren energi, som sol och vind. Till ekonomier som inte bygger på profitjakt och konsumtionshets. Till ekonomier som håller sig inom de planetära gränserna. Om inte det sker, så kan vi vara säkra på att klimatkrisen föder nya krig och nya flyktingströmmar när vattnet tar slut, skogarna brinner och kuststäder översvämmas. På alla sätt är kriget en katastrof för klimatet.
De internationella klimatöverenskommelserna bygger på förtroende och globalt samarbete – bristvaror i kristider. Kommande förhandlingar riskerar att bli ännu mer urvattnade. Alla länder rustar nu för fullt. Militären slukar miljarder och då får arbetet för utsläppsminskningar och klimatanpassning stå tillbaka. Bara denna gigantiska upprustning är ett enormt slöseri med råvaror och energi. Men de som investerat i vapenindustrin ser förstås guld och gröna skogar.
Och förutom det ohyggliga mänskliga lidandet, medför den ryska krigsapparaten att ovärderliga ekosystem förstörs i Ukraina. Livsviktiga våtmarker förgiftas. Pansarvagnar rör upp radioaktivt damm i Tjernobyl och sprider det vidare. Oljedepåer sätts i brand. Ukraina har kallats Europas kornbod och försörjt många länder med vete och solrosolja. Nu väntas hungeruppror i flera afrikanska länder.
Kriget är en kriminell katastrof. Klimatkrisen är en kriminell katastrof. Vi kan inte stillatigande se på när girigheten och kortsiktigheten förstör vår jord.
Mari Larsson