Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vid skolstarten har både elever och lärare stora förhoppningar, men tyvärr går de ofta i kras när terminen närmar sig betygstider. Vi måste få arbetsro och nya arbetsmetoder som bättre ger stöd till dem som behöver det, tycker läraren Karlsson. Bild: Henrik Montgomery/TT

Vi kan inte acceptera att 15 procent av eleverna faller ifrån

Skolstart, elever och lärare har förhoppningar – i år kommer det att bli bättre. På högstadiet går förhoppningarna i kras när terminen närmar sig betygstider. Elever kommer med andan i halsen och förväntar sig att lärare ska jobba kvällar och helger för att ”rädda” ett betyg. Resultatet blir lärare som går på deltid för att orka med, andra är sjukskrivna för lång tid.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Alla barn kommer glada och spända till skolan, vill lära sig. Efter de nio åren i skolan har 15 procent fallit ifrån, trots att skolan haft möjlighet att påverka i flera år – hur är detta möjligt?

Ungefär 15 procent, 75 av Uddevallas cirka 500 elever, når inte godkända betyg för att börja gymnasiet (se länken till artikeln nedan). Det är nästan tre klasser. Resultatet upprepas år efter år, trots att huvudmannen Uddevalla kommun satsar mer än en miljard kronor per år på ungdomsutbildning.

LÄS MER: Andel gymnasiebehöriga ökar

Det finns vuxna som ibland har svårt att få en fungerande vardag med skiftjobb, svårigheter med språket etcetera. Många av dem har själva en vacklande skolgång.

Universitet, nationella politiska partier, skolverk, lärarfack, förlag för skolmaterial och kringresande föreläsare kämpar om inflytandet, det utbildningsindustriella komplexet har tagit över.

Huvudmannen, barn- och utbildningsnämnden i Uddevalla, försöker styra men kan i verkligheten bara titta på. Huvudman är egentligen vi, det är vår skola. De pedagogiska ledarna och rektorerna sliter och hamnar i en näst intill omöjlig situation att få ihop terminen mellan alla krav.

Hur länge skall detta pågå? ”Vad får vi för pengarna”, för att citera en företagsledare. ”Vi kör vidare, 85 procent klarar sig ju”. Är det så långt vår solidaritet räcker?

Skolan försöker lappa och laga med lovskolor, en sorts efterkontroll under eller efter terminen.

Det är krävande att dämpa stök under lektionen, att skapa arbetsro. Vi får inte låta förövare bestämma. De ambitiösa eleverna blir lidande.

Elever har olika förmågor. Därför bör skolan inrättas därefter. Döp om Särskolan till Supportskolan och bredda innehållet. Många ungdomar är händiga och handlingskraftiga, men har svårigheter med läsförståelsen, de behöver längre “löparsträcka”.

50 av de 75 eleverna och somliga vårdnadshavare behöver tydligt och direkt ledarskap för att organisera sin dag. Som lärare är det frustrerande att inte hinna inspirera de ambitiösa.

Det är krävande att dämpa stök under lektionen, att skapa arbetsro. Vi får inte låta förövare bestämma. De ambitiösa eleverna blir lidande.

Otryggheten flödar när de vuxna inte får hävda de gemensamma reglerna i lektionssalen. Det är liten tröst för klasskamraterna att det finns en stege av sanktioner på längre sikt. Som elev eller lärare kan man bli kränkt på en sekund som finns kvar i kamraternas minne. Vuxna ska inte behöva höja rösten, bryta skolans värdegrund för att försvara lugn och ordning.

För somliga elever är skolan en ungdomsgård. De är i korridorer under lektionstid, sparkar på lektionsdörrar och stör, odlar sitt manliga macho.

Skolsystemet hävdar en välmenande men otillräcklig åtgärdstrappa. Lågaffektivt bemötande fungerar inte för alla i akut fas. Lågaffektivt bemötande fungerar för ungdomar som förstår. Låt vuxna vara tydliga gränssättare i vår kommun. Det krävs situationsanpassat ledarskap i varje ungdomsgrupp. Mer pengar är inte lösningen på allt.

Se över elevernas totala arbetsbelastning. Varje frejdig ämneslärare lägger ut hemmajobb. När det blir för mycket prioriterar elever och de upptäcker att det går bra att slira på vissa saker. Den onda cirkeln startar. Barnet blir efter.

Starta högstadiet med en rejäl introduktionsvecka, förklara, träna på skolans mål och hur ämnena hänger ihop. Det behövs också en kvällskurs för föräldrar om datorprogrammen med mera.

Rektor får lägga ut åtta timmar undervisning per dag. Nu utnyttjas sex–sju timmar. Avsluta skoldagen med en uppsamlingstimme med klassföreståndaren och ämneslärare. De 85 procent av eleverna som är klara kan gå hem, övriga får stöd med återstående arbete. Likvärdigheten ökar och kunskapen bearbetas när den är aktuell, i stället för att ge föräldraberoende läxarbeten.

Karlsson

lärare