Svensk klimatdebatt har aldrig varit så intensiv som under se senaste månaderna. Partiledarutfrågningar, demonstrationer, cementtillverkning, elpris, och en hetsig debatt om skogen. Klimat och skogshantering hänger samman, eftersom skogarna på vår planet utgör en enorm kolreservoar.
Av den skog vi hugger ner i Sverige går 80 procent till papper och biomassa som eldas upp och frigör kolet som koldioxid till atmosfären, där det stannar i hundratals år. Ett gammalt träd kan innehålla ett par ton kol, två små nysatta granplantor en matsked dito. Efter cirka 100 år har de kommit ikapp gamlingen. Den tiden att vänta har vi inte i dag.
Vi måste i grunden förändra vårt skogsbruk, och lära oss ta ut mogna träd för vårt behov och ändå ha skogen kvar. Ge mindre skogsägare ersättning för den del av skogen de tills vidare låter stå. I dag finns tyvärr ingen politisk majoritet för ett ekologiskt hållbart skogsbruk. Av de 19 miljömål vi ställde upp 1999 är i dag inget uppnått. Vi står idag, efter 20 år, med mer kalhyggen och artutarmning än någonsin. Ett nyplöjt kalhygge är i det närmaste tomt på liv, och granåkern efter 30 år är mörk, artfattig med sin bruna mark under tätvuxna granar av samma ålder och storlek. Detta är ingen skog.
Fast jo – menar skogsindustrins talesmän, som gärna blandar halvsanningar och lögner i sin propaganda. ”Vi har aldrig haft så mycket skog som i dag.” Även Bergfinn Tveit stämmer glatt in i visan i Bohusläningen med sitt tal om vackra ”kalhyggen som öppna landskap med små julgranar” eller ”stamkvistad, iordningställd tallskog med skogsvägar” som sin favoritplats. Natur eller gammelskog är för BT ”vildvuxen” och endast till för ”sporadiskt professionella biologer”, (undra hur sådana ser ut?). Så kan och får man ju tycka. Det är nog svårt att inse värdet av något man kanske aldrig ens har sett och upplevt – som en gammelskog.
Hur kan vi då designa ett skogsbruk på naturens villkor? Hur kan vi skörda virke utan att förstöra skogens ekosystem? En del vill ställa klimatet mot den biologiska mångfalden som ett antingen eller. Den senare är en tystlåten och långsammare katastrof, medan klimatet talar mer högljutt och akut. Men motsättningen är en felsyn. Det är som att fråga; vilket är viktigast för dig – ditt hjärta eller dina lungor? Båda är naturligtvis livsnödvändiga för människan.
Människodjuret är en del av naturen, men denna vår globala natur har vi nu behandlat så hänsynslöst, att den håller på att gå under. Om den gör det följer vi efter. Det finns dessutom även en moralisk dimension i skogsbruket. Vi måste ha en äkta skog med ett rikt och livskraftigt ekosystem att lämna över till kommande generationer. Även de vill se grenar med hängande skägglav eller höra det bubbliga småpratet från en rödbröstad lavskrika i gammelskogen.
Sture Boström
Uddevalla