I begynnelsen var vår planet tom på levande varelser och omgiven av en ödslig rymd. Men sedan spirade något. Liv. Och så småningom lärde sig encelliga organismer att fånga in solenergi med fotosyntesen. Droppe för droppe började solljus lagras i jordens inre och den långsamma uppladdningen av det jordiska batteriet med olja, kol och naturgas inleddes. Långt senare dök människan upp och en dag upptäckte hon och började tömma batteriet. Först långsamt, sedan allt snabbare. Först kolet sedan oljan. Olja lyfte oss in i ett fullskaligt industrisamhälle och gav oss herraväldet över den materiella världen. Vi blev moderna och kan, inte minst i väst och i vårt eget land, framleva ett bekvämare liv än någonsin i historien med allt från VAB till RUT. Vad skall vi tacka för allt detta? Våra politiker, FN, vetenskapen, ingenjörerna, industrin? Nej – upphovet stavas olja. Av de sex företag som tjänar mest pengar i världen idag är fem oljebolag.
Vi fick nu en allt snabbare tillväxt och en allt högre materiell standard och en exponentiellt växande global befolkning medan våra begränsade tillgångar av skog, rent vatten, fisk, mineraler och brukbar jord minskar och människorna, husdjuren och soporna ökar. Vi byter regnskog mot Coca-Cola som strategi. Idag börjar det vända – vi når ”peak oil”- och fossilbatteriet börjar försvagas. Batteriet är inte heller laddningsbart.
Vårt fossilberoende i världen idag är totalt då kol, olja och naturgas står för 86 procent av den globala energiförsörjningen och kärnkraft, vatten och förnybart för den blygsamma resten. Oljan har gjort människan så framgångsrik att hon idag riskerar att förändra och ödelägga hela biosfären och sitt globala samhälle.
Vi är alla barn av solen. Utan ren luft dör vi. Utan rent vatten dör vi. Vi ingår alla som en del av jordens tunna fernissa av liv – ett liv vars grundförutsättningar är bakterier, svampar, gröna växter och sol. Detta har många förstenade ekonomer och beslutsfattare så svårt att ta till sig. Vi var aldrig herrar över naturen och kommer aldrig att bli det. Vår fascination över teknologiska framsteg skymmer sikten och insikten. Vi ser, alltsedan 1600-talet, människan som den skapande kraften och naturen som passiv, stum, mekanisk och till människans tjänst. Det är dock naturen, inte Volvo, IKEA eller Vattenfall som producerar. De står bara för ideérna och människan är bara konsument. Vårt skafferi börjar nu tömmas och vårt fossila batteri börjar svikta.
Låt oss därför försöka minska på alla energi- och materialslukande aktiviteter och börja vandra med lättare fotavtryck i biosfären. Förundran. Kärlek och vänskap. Konst, musik och hantverk. Detta är vad ett nytt ”ekologiskt tänk” handlar om. Inte om att skaffa elbil eller köpa fairtrade-choklad från Peru. Den mest ekologiska tröjan är den oköpta. Den mest miljövänliga resan är vår inre resa.
Sture Boström
Uddevalla