I flera uppslag i Bohusläningens utgivning den 12 september behandlas Uddevalla kommuns hantering av enskilda avlopp och slamfrågan. Tidningens reporter har valt att inte kontakta de som kanske berörs mest i frågan nämligen lantbrukare, LRFs styrelse och konsumenterna vilket måste betecknas som ett journalistiskt bottennapp.
Det går närmast att jämföra med att tidningens sportredaktion publicerar referat från ett idrottsevenemang utan att prata med spelare och tränare.
Dessutom har tidningen på webben lagt upp rubriken att Kommunfullmäktiges (KF) beslut ”drabbar” fastighetsägare när resultatet både miljömässigt och ekonomiskt kommer att innebära en besparing för alla parter. Att paret Fredriksson i Bokenäs har drabbats av aktivisttjänstemän på samhällsbyggnadsförvaltningen är bara att beklaga. Den rättmätiga kritiken skall dock riktas till föregående majoritetsstyre med en miljöpartistisk ordförande i nämnden, som helt fullt och fast slog ner på allt motstånd mot Uddevallamodellen. Det är dessa misstag som den nuvarande majoriteten förhoppningsvis skall rätta till genom en ny avloppsstrategi där teknikneutralitet är ett av ledorden. Det är med stor förvåning som enskilda tjänstemän fortfarande naglar sig fast vid denna modell och framträder i media trots ett konkret beslut i (KF) om en ny strategi, med teknikneutralitet och ett stopp för spridning av slam oavsett var det kommer ifrån. Att det finns avlopp i kommunen som behöver åtgärdas är ett faktum men detta arbete skall använda sig av den politiska majoritetens intentioner och beslut. I annat fall har vi ett tjänstemannastyre vilket inte är eftersträvansvärt.
LRF är Sveriges största företagar- och näringslivsorganisation och beslutade 2017 om en ny kretsloppspolicy. Den stödjer till fullo den starka kritik som LRF:s kommungrupp i Uddevalla under hela förra mandatperioden framfört. Dels riktar Uddevallamodellen in sig på landsbygden medan de största problemen finns hos kommunernas egna reningsverk. Dels står miljönyttan inte i paritet med kostnaderna för den enskilde fastighetsägaren och framför allt så finns det inget intresse att ta emot produkten eftersom näringsinnehållet är väldigt lågt, fosforhalten likaså och innehållet inte säkrat när det gäller gifter, mikroplaster, opiater, resistenta bakterier med mera. Vi skall inte medverka till att landsbygden blir en soptipp.
Slamspridningen är på intet sätt en förutsättning för ett kretslopp mellan stad och land. Det finns idag gott om olika tekniska lösningar, och fler är på väg, som skapar ett kretslopp av näring. Till skillnad mot slamspridning, vilket det kommer från reningsverk eller enskilda avlopp, möjliggör förbränning, förgasning och struvitfällning ett giftfritt alternativ. Forskare från IVL (Svenska Miljöinstitutet), Läkemedelsverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen är några exempel som lyfter ett varningens finger för innehållet i slam och uppmanar till ”försiktighetsprincipen”. Då skall inte enskilda tjänstemän i Uddevalla kommun experimentera med egna idéer.
Jarmo Uusitalo (Mp) anser att (MP) och (C) inte är överens i frågan. Detta är på intet sätt förvånande eftersom Uusitalo verkar i det parti som aktivt medverkat till att införa Uddevallamodellen. Vad som dock är förvånande är att han därigenom går emot sin egen, före detta, miljöminister Karolina Skogs (Mp) beslut 2018 om att tillsätta en utredning om ett totalförbud mot spridning av avloppsslam på åkermark oavsett var slammet kommer ifrån. Enligt miljödirektivet skall slamspridningen snarast fasas ut och ersättas av tekniker där fosfor återvinns utan att miljö- och hälsovådliga ämnen sprids. Det är således dags för Uddevalla kommun, och för den delen även andra kommuner, att titta på andra tekniska lösningar för att ta hand om de restprodukter som i första hand staden producerar så att vi får ett kretslopp värt namnet. Kanske har Uusitalo, via sina kinesiska kontakter, intressanta lösningar på problemen?
Torsten Torstensson
LRF:s Kommungrupp Uddevalla
Svar direkt
Ja, avloppsfrågan rör upp känslor. Det konstaterar reporter Wiveca Ström i inledningen av artikeln "Politisk spricka om slam hotar kritiserad metod" i Bohusläningen den 12 september. Men även journalistik rör upp känslor – och det är bra.
Artikelns syfte var först och främst att ge röst åt enskilda avloppsägare i Uddevalla kommun genom att beskriva hur Uddevallamodellen påverkat dem. Paret Fredriksson i samfällighetsföreningen Knösen på Bokenäset beskriver i artikeln hur de tvingats bli experter på avloppsfrågor efter de här åren. Ett konsumentperspektiv så gott som något.
Kommuninvånare beskrivs i rubriken på vår nyhetssajt som "drabbade", det utifrån den oro som beskrivs av paret Fredriksson som tvingats till en lösning med sluten tank för att nu, ett par år senare tvingas inse att det kan ha varit i onödan när en ny strategi kan öppna upp för andra lösningar. Det finns skäl att tro att paret Fredriksson inte är ensamma om den oron.
Dessutom behövde Uddevallamodellen förklaras på ett enkelt och begripligt sätt, både utifrån de som förespråkar den och det motstånd som finns. I artikeln sammanfattas LRF:s kritik mot slamspridningen. Jag håller med om att lantbrukarnas perspektiv är både intressant och viktigt. Men det var inte vinkeln i den här artikeln. Däremot finns goda skäl att lyfta den frågan inför regeringens utredning om avloppsslam som ska vara klar i vinter.
Julia Forsberg
nyhetschef