Integration är inte lätt, vare sig för enskilda personer eller för samhället i stort. Om vi lyckas bättre med integrationen än idag kan Sverige bli en öppen, men kravfylld, gemenskap. Om vi däremot misslyckas är dagens integrationsproblem bara början. Därför måste politiken ta itu med de stora utmaningar som Sverige står inför.
Det tar nio år innan ens hälften av de nyanlända får något slags jobb. I hela 130 bostadsområden går varannan vuxen inte till jobbet på morgonen. Det finns grundskolor där de flesta elever inte kommer in på gymnasiet. Samtidigt breder otryggheten och gängkriminaliteten ut sig.
I grunden krävs ingen mirakelkur för att lösa dessa problem, utan bara att vi står upp för de värderingar som har lagt grunden för Sveriges framgång.
För det första: I Sverige arbetar man. Fler måste därför gå från bidrag till arbete och egen försörjning. Den stora risken för fattigdom är inte att den första lönen blir för låg, utan att man aldrig får sin första lön. Därför behövs sänkta trösklar till arbetsmarknaden. Vi accepterar inte att den som kan jobba istället lever på bidrag.
För det andra: I Sverige talar man svenska. Perfekt svenska är överskattat, men fullt begriplig svenska är djup underskattat. För den som inte talar svenska språket är det väldigt svårt att komma in i det svenska samhället. I Sverige tycker två av tre att det är mycket viktigt att kunna tala svenska, och var tredje tycker att det är ganska viktigt. Denna syn på språket måste avspeglas i svensk politik.
Och för det tredje: I Sverige gäller svenska lagar. De är inga tips, utan regler att rätta sig efter. För den som inte står ut med individualism, jämlikhet och jämställdhet – eller med lagar som ger barn och kvinnor egna rättigheter över familjen – är Sverige helt enkelt inte rätt land. Vi måste både stå upp för det vi tror på, och samtidigt vara öppna för den som är ny och vill ta Sverige till sig.
Ingen ska påstå att det här är lätt, men ingen ska heller säga att det är omöjligt. Genom att ställa tydliga krav kan vi klara integrationen. Det är avgörande för Sveriges framtid – och för att varje barn ska få en chans att forma sitt eget liv och inte bara följa i sina föräldrars fotspår. Sverige ska vara ett land för hoppfulla.
Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot från Bohuslän
Ledamot i Socialförsäkringsutskottet