Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vi vill leva och dö på vår ö, Skaftö

Ann-Charlotte Strömwall (L): Kostnadseffektivitet får inte gå före etik och mänsklighet

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Socialnämnden i Lysekil beslutade i maj 2017 att ta fram en utredning hur den framtida äldreomsorgen skal organiseras i kommundelen Skaftö i Lysekils kommun.

Nu lägger Socialförvaltningen fram en utredning där det framtida behovet av särskilt boende på Skaftö och i kommunen i stort har prognostiserats. Nuvarande förutsättningar för att driva ett kostnadseffektivt särskilt boende på Skaftö hemmet har utretts. Utredningen visar att antalet äldre i kommunen kommer att leda till ett ökat behov av särskilt boende.

Efter en föredragning och förklaring av staplar, kurvor och framtida behov framstår ordet kostnadseffektivt som det viktigaste i hela utredningen. Skaftöborna har engagerat sig otroligt i denna fråga, de har haft en grupp som varit med och diskuterat tillsammans med tjänstemän från Socialförvaltningen.

Det sades att de varit upprymda av att vid studiebesöket på äldreboendet vid Rotviksbro. Då trodde man väl att Skaftöhemmet skulle byggas om till liknande särskilt boende. Vad utredningen kommer fram till är ett förslag om att bygga ett Trygghetsboende, vilket skulle innebära att Gullvivans särskilda boende skulle försvinna.

Under en alltför lång period har personer med demenssjukdomar nekats att få bo på Skaftöhemmet på grund av husets konstruktion. Många gånger har personer vårdats av anhöriga i hemmet under lång tid, när då demenssjukdomen gör att detta inte kan fortsätta får den demenssjuke endast plats i tätorten eller i Brastad. På grund av det geografiska läget har det blivit mycket svårt för de anhöriga att besöka dessa på det särskilda boendet i Lysekil eller Brastad.

Det har alltså under många års tid bara erbjudits platser för somatik på Skaftö och den kön är heller inte så stor för att behöva särskilt boende. Vid något tillfälle har personer från tätorten fått en plats på Skaftö och trivts utomordentligt där. Man ställer sig frågan om det är längre från Lysekil till Skaftö eller från Skaftö till Lysekil?

I utredningen hävdas det att kön till särskilt boende på Skaftö inte är så stor. Jag hävdar att för att se rättvist på hur stor den kön varit, både tillbaka i tiden som nu, måste man räkna med alla demenssjuka på kommunens tillåtande platser för demenssjuka som har kommit och kommer från Skaftö. Viktigt är också att höra med anhörigsamordnaren hur många som vårdas nu och tillbaka i tiden, i anhörigvård på Skaftö, kanske för att så länge som möjligt undvika flytten till Lysekil. Astrid Lindgren säger; ”Man flyttar inte gamla träd men man flyttar gamla människor”.

I utredningen finns också två förslag på att kvarhålla Skaftöhemmet, Gullvivan, som ett särskilt boende med ombyggnation för 21 eller 40 platser. Jag anser att den utredningen skulle genomföras med utvecklingsmöjligheter tvärs emot avveckling.

Lysekilspartiets krav att granska Socialförvaltningen med Ensulition visade att de få platserna på Skaftö som endast finns till somatik var de dyraste. Det gjorde att de som mest tittar efter kostnadseffektivitet före etik och mänsklighet fick idéer om den totala nedläggningen. Ser man på dagens behov skulle platser på ett utbyggt Skaftöhem kunna erbjuda platser för somatiska sjukdomar såväl som för demenssjuka. Vidare skulle man kunna erbjuda platser för kommunens och andras behov av terminalvård. Redan 2014 när idéerna om nedläggning kom fram, markerade vi från L genom uttalande och reservation att vi är helt emot nedläggning av det särskilda boendet Gullvivan och vill naturligtvis återta demensplatserna på det särskilda boendet.

Ann-Charlotte Strömwall (L)

ledamot av socialnämnden och kommunfullmäktige i Lysekil