Vi efterlyser ungdomar som vill åka med på en kombinerad skol- och studieresa till Afghanistans huvudstad Kabul.
Enligt vår migrationsminister Morgan Johansson med flera i vår regering, är ju detta en säker stad att vistas i, ja till och med att bosätta sig i. (UD däremot avråder alla från att resa till Afghanistan.)
Vi tänkte oss att besöka området runt Polesokhta-bron, under vilken ett par tusen människor lever, fattiga och drogberoende. Sedan åker vi till utkanten av Kabul, till områdena Nasaji Bagrami och Charahi Qambar, där de flesta internflyktingarna och de som tvingats återvända från till exempel Pakistan bor, under mycket svåra förhållanden.
Vi besöker dessa platser för att se vad som väntar alla de afghanska ungdomar som nu ska avvisas från Sverige. För att få en inblick i vilket sorts liv som väntar dem när de landar i Kabul.
Vi undrar nu om ni föräldrar till våra svenska ungdomar, vill låta era barn följa med på denna resa. Svaret blir självklart nej. Vår nästa undran riktar sig då till vårt lands beslutsfattare; hur kan ni göra bedömningen att denna stad, detta land är säkrare för ungdomar från Afghanistan än för svenska medborgare?
För det är väl inte så att begreppet ”våra barn och andras ungar” har någon giltighet??
Åsa Rognås
Marie Rosén