Tidigare lokaliseringar av vindkraftverk har gjorts på högt placerade områden med stora väglösa sammanhängande vildmarksområden som gynnat vilt och skogsbesökare som uppskattar vildmarken. Skottfjället är inget undantag.
Det kommer nu att exponeras för trafik som kommer att släcka ut vildmarkskaraktären. Dessutom kommer kraftverken att bli exceptionellt höga, 220 meter. Visuella störningar och ljudstörningar kommer att bli betydande.
Det är märkligt att när de fyra nordligaste älvarna skulle byggas ut var naturvännerna mycket högröstade och förhindrade vidare utbyggnad av vattenkraften. Nu är det nästan ingen som höjer rösten mot naturförstörelsen som sker i hela vårt land och som orsakas av vindkraftutbyggnaden.
Samtidigt är det många märkliga turer i energibranschen. Trots det stora överflödet av elenergi i norra Sverige får inte detta överskott av elström ledas till södra Sverige.
För något decennium sedan röstade vår riksdag ner ett förslag om en planerad kraftledning som skulle förse de södra delarna av landet med elenergi från Norrland. Väl fungerande kärnkraftverk har avvecklats och andra ska avvecklas, samtidigt som övriga stängs för reparation. För att rädda södra Sverige från elbrist återstår att importera kolenergi.
VD:n för Arise, som exploatören heter, försäkrar att elproduktionen sker helt på kommersiell grund men jag vet att Munkedals kommun har erhållit stora summor som statsbidrag för planläggningen av vindparksområdena. Det kommer att subventionera priset för utbyggnaden.
Jag beklagar naturförstöringen och den stora röra som råder, och som rått under flera decennier, om Sveriges energipolitik.
Lars Hansson
Uddevalla