Ibland får man för sig att Sverige är ett alltigenom liberalt och humanistiskt land där människors rätt att leva hur de vill och älska vem de vill är så självklar att ingen någonsin skulle komma på att uttrycka eller agera homofobiskt. Vi ser kvinnor som älskar kvinnor och män som älskar män på gatan, i tidningar och i sociala medier. På förskolan lär sig barnen att familjer kan se olika ut, några barn har två pappor eller två mammor och det är inget märkligt alls. I skolan undervisas våra unga i att kärlek är kärlek och lika fint och viktig oavsett hur den ser ut. I lagboken är äktenskapet sedan nästan två decennier reglerat lika för alla par, såväl homo- som heterosexuella.
Men så händer något och man inser att den bilden inte är hela sanningen. Här och var i vår upplysta sekulära demokrati finns små hålor av mörker och där vandrar människor som av någon anledning anser sig ha rätt att döma andras kärlek, trots att de inte har något som helst med dessa människor att göra. Som kränker och hatar och ibland till och med går så långt som att ta till fysiskt våld. I GP (13/10) visas bilder från en övervakningskamera på centralstationen i Göteborg. Två män anländer med tåg och går hand i hand genom byggnaden. En bit in står ett antal personer som börjar håna de två männen. Enligt vittnesmål uttrycker de att ”bögarna bör försvinna från platsen” och andra ännu grövre tillmälen. Sedan misshandlar personerna de två homosexuella männen.
LÄS MER:Männen höll hand på Centralstationen – misshandlades av trio
Aggressionerna mot homosexuella tar sig även uttryck på andra, på ytan mer civiliserade, sätt. I Hörby kommun i Skåne klubbade kommunstyrelsen, som leds av Sverigedemokraterna, häromsistens igenom en ny flaggpolicy som innebär att Prideflaggan inte längre får hissas i kommunala verksamheter. På papperet handlar det om att ”bara svenska flaggan och Hörbyflaggan får hissas”, men det är tydligt att syftet är att stoppa regnbågsflaggan, en symbol för allas lika värde och rättigheter. Efter att Moderaterna deklarerat att de inte kommer att rösta för förslaget i kommunfullmäktige är det inte troligt att förbudet blir verklighet. Men bara att ett sådant orimligt förslag existerar visar att Sverige fortfarande har lång väg att gå innan samhället på riktigt är lika tryggt och accepterande mot homosexuella som mot heterosexuella.
Efter att antalet anmälda hatbrott med sexuell läggning som motiv minskat under relativt lång tid är statistiken dessutom på väg upp. 2018 anmäldes 37 procent fler hatbrott av den typen än året innan.
I grunden handlar detta om vilket Sverige vi vill leva i. Vilka vi vill vara. Attackerna mot homosexuella, vare sig de kommer från så kallat vanligt folk, smågangsters, religiösa företrädare eller politiker är helt och hållet oacceptabla. Vi som tror på rätten att älska vem man vill oavsett vem man är får inte slappna av eller luras att tro att homofobi är något som hör till historien. Det är det inte. Och vi har alla ett ansvar för att markera mot homofober var helst de sticker fram sitt fula tryne.
