Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Är Wallström Liberalernas utrikesminister?

Karin Pihl: Ska Liberalerna vika sig för Wallströms ogenomtänkta linje?

I helgen ska Liberalerna fatta beslut i regeringsfrågan. Vilken väg partiet tar är ännu oklart. Argumenten för att stötta en socialdemokratisk respektive moderatledd regering har haglat tätt de senaste veckorna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

En aspekt som hamnat i skymundan är utrikespolitiken. Och här finns det starka skäl att ifrågasätta ett samarbete mellan L och S. Liberalerna har under den förra mandatperioden ofta riktat kritik mot regeringens klavertramp: Joar Forssell, ordförande för ungdomsförbundet och nu riksdagsledamot, skrev att utrikesminister Margot Wallström (S) “borde skämmas” för att hon försämrat Sveriges relationer med Israel (Expressen 19/4 2018). Partiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm ansåg att utfallet av Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd var “otroligt svagt” (SR 30/12 2018). Den förra riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson kallade Wallström till utrikesutskottet eftersom utrikesministern undanhållit information om Sveriges ansökningsprocess till Säkerhetsrådet (SVT 5/12 2017). Vi vet fortfarande inte vilka diktaturer världen över som Margot Wallström har försökt blidka för att få röster.

Liberalernas S-kritik är förståelig. Wallström lyckades till och med bli portad från att göra officiella besök i Israel efter taktlösa uttalanden. Jan Björklund förstod beslutet: “Margot Wallström har intagit en väldigt ensidig position när det gäller Israel-Palestina-konflikten, som helt avviker från tidigare svensk hållning, så att israelerna reagerar är helt förståeligt”, kommenterade L-ledaren (SVT 13/1 2016).

Att vara liberal är att vara kluven, enligt ett slitet uttryck. Det gäller kanske i regeringsfrågan. Men i utrikespolitiken har Liberalerna alltid haft en tydlig linje för mänskliga rättigheter och demokrati. Denna ryggrad manifesteras i den tidigare, och nu framlidne, folkpartiledaren Per Ahlmarks bok “Vänstern och tyranniet” (Timbro), som släpptes i en nyutgåva i fjol. Ahlmark synade vänsterns - inkluderat många socialdemokraters - svajiga inställning till mänskliga rättigheter och demokrati. Boken är nästintill en helig skrift inom Liberalerna.

Likaså har Liberalerna/Folkpartiet alltid varit en stark försvarare av internationella samarbeten. Det finns knappast något parti som står bakom EU-samarbetet lika tydligt som L. Liberalerna är det parti som starkast förespråkar ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato, och vågar kritisera den alliansfria inställning som S vägrar att ompröva.

Vilken utrikespolitik skulle en S-ledd regering med liberalt stöd driva? Ska Liberalerna vika sig för Wallströms ogenomtänkta linje? Det skulle skada partiets trovärdighet.