Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Tidigt under sin partiledarperiod försökte Jonas Sjöstedt (V) få till ett stopp för vinster i välfärden. Bild: BERTIL ERICSON / TT
Tidigt under sin partiledarperiod försökte Jonas Sjöstedt (V) få till ett stopp för vinster i välfärden. Bild: BERTIL ERICSON / TT

Joakim Broman: Även vänsterväljare väljer valfrihet

Kritik mot vinster i välfärden ska inte förväxlas med att man inte gillar valfrihet

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Jonas Sjöstedt, nyvald partiledare för Vänsterpartiet, hade en tydlig strategi. Med vinden från Carema-skandalen i ryggen skulle partiet driva på för ett vinstförbud i välfärden. Han hade väljarna med sig. I SOM-undersökningen våren 2013 var en majoritet av de tillfrågade motståndare till vinstutdelning i skattefinansierad verksamhet.

Sju år och en skrotad Reepalu-utredning senare blåser samma strid upp igen. I Expressen (17/11) skriver läraren Filippa Mannerheim en rasande anklagelsetext mot aktiebolagens expansion på skolmarknaden.

I SvD (17/11) lägger S-föreningen Reformisterna fram ett förslag om nollvinster i välfärden. I DN (17/11) kräver flera vänsterdebattörer att privata sjukvårdsförsäkringar förbjuds. Och i somras menade utrikesminister Ann Linde (S) i en intervju med den tyska tv-kanalen Deutsche Welle att Sveriges höga dödlighet under coronapandemin berodde på att vi har många privata äldreboenden.

Lindes argument synades snabbt. I den mån det finns skillnader tyder det mesta på att privata äldreboenden klarat coronapandemin bättre än de offentligt drivna. En undersökning som SVT genomförde för Stockholmsregionen i våras (2/6) visade exempelvis att överdödligheten var 97 procent på privata boenden, jämfört med 104 procent på kommunala.

Ingen har av den anledningen krävt att kommunala äldreboenden ska förbjudas, men det visar på de dubbla måttstockarna: driftsformen är bara viktig när de privata bolagen missköter sig. Carema-skandalen blev nationellt uppmärksammad, men nästan ingen har noterat att samma boende, Koppargården, fortsatte ha problem långt efter att kommunen tog över verksamheten (Mitti 30/6 -15). Personalen var mer missnöjd än tidigare och 2016 dog en äldre man efter att han fått fel medicin (Mitti 19/8 -18).

Filippa Mannerheim har många goda poänger i sin kritik av skolmarknaden – betygsinflation, bortsållade elever och sekretessbelagd data är alla allvarliga problem – men formulerar inte sitt alternativ. Hon utmålar Sverige som ensamt i världen om sitt skolsystem, men privata skolor finns i nästan alla länder. Skillnaden är att det i de flesta fall bara är elever med rika föräldrarna som har möjlighet att gå i dem.

Här finns kärnan i debatten, och lärdomen av att Jonas Sjöstedt aldrig lyckades kapitalisera på en stark opinion: väljarna må vara skeptiska till vinster, särskilt om de är stora, men de värnar valfrihetssystemen.

Som Martin Tunström skriver i Barometern (17/11) tycker till och med 40 procent av Vänsterpartiets väljare att man bör få välja utförare inom hemtjänst och äldreomsorg. Motståndet mot förslaget om att förbjuda dagmammor är likaledes stort.

Problem i skolväsendet till trots vill mycket få se en återgång till en tid då bara den som hade råd att flytta kunde välja skola. Bedrägerierna inom personlig assistans har lyfts fram den senaste tiden, men även här är rätten till valfrihet självklar. Vårdköerna skulle knappast bli kortare av att vårdens privata utförare packade ihop.

Varken privata eller offentliga utförare bör vara fredade från kritik, vare sig i det enskilda fallet eller på systemnivå. Men i arbetet med att reformera skolan, vården, LSS, äldreomsorgen och hemtjänsten bör man komma ihåg att valfriheten är värd att försvara.