Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

2008 - ett turbulent år

På årets sista dag går det att blicka tillbaka på några av de politiska händelserna under året som gått.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

2008 började ganska lugnt och försiktigt. Även om tecknen fanns där, att högkonjunkturen nått sin kulmen och därför spåddes plana ut under året, var det få som anade att den amerikanska bolånekrisen skulle leda till en global finanskris med en efterföljande lågkonjunktur, som slog till med full och oväntad kraft.
Många trodde i stället att 2007 års stora fråga, klimathotet, skulle förbli den stora frågan även under detta år. Så blev det dock inte, även om klimathotet höll ställningen i toppen av den politiska dagordningen i början av året. Under det andra halvåret kom klimatfrågan dock att halka ned från sin topplacering – både i Sverige och internationellt.

I Sverige dominerades den politiska debatten under sommaren helt och hållet av tre bokstäver – FRA. Debatten om den så kallade FRA-lagen, var kanske årets mest oväntade och medförde även att många svenskar fick lära sig ett nytt ord, bloggosfären. För det var varken engagerade politiker eller traditionella medier, som tvingade fram en diskussion om rätten till ett privatliv och övervakningssamhällets vara eller icke vara. Det var i stället en stor grupp samhällsengagerade svenskar, som genom den samfällda kraften av sina bloggar och andra protestaktioner, tvingade fram den politiska diskussion våra riksdagspolitiker helst hade velat sopa under mattan.
Frågan hade heller ingen entydig politisk hemvist, den engagerade alla från vänster- till högersympatisörer. Det massiva och folkliga motståndet mot lagförslaget gav resultat, delar av förslaget arbetades om och en ny maktfaktor i den svenska politiken var etablerad.

2008 var möjligen också året som den svenska partipolitiken kom att förändras i grunden, då två tydliga politiska block kom att formaliseras på båda sidor av mittlinjen. Sedan några veckor tillbaka står det klart, att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kommit överens om att bygga en gemensam regeringsplattform till 2010. Nu är det upp till bevis för oppositionen, att visa att de klarar av att samarbeta långsiktigt. De första försöken – de som ledde fram till beslutet om samarbetet inger inte förtroende. Det var mycket väsen för ingenting, som dock fick en given förlorare – s-ledaren Mona Sahlin.

Året började bra för Sahlin. Utan att egentligen behöva tala om vad hon stod för eller vad hon ville åstadkomma med sitt partiledarskap, gick väljarstödet stadigt uppåt i opinionsundersökning efter opinionsundersökning – segern i valet 2010 tycktes vara ofrånkomlig.
I början av året blev det dock allt mer uppenbart att Sahlin och Pär Nuder inte kom överens. Schismen mellan dem ledde till, att Nuder i början av året fick lämna sitt uppdrag som partiets talesman i ekonomiska frågor.
Sahlin började med andra ord sätta sin egen prägel på partiet. Fortfarande var det dock tämligen oklart, vad hon egentligen ville och om hon hade mandat att styra partiet ut ur Göran Perssons skugga. Det är frågor som ännu inte helt och hållet besvarats. En sak är dock säkert, ingenting är säkert när det gäller politik.

Under hösten förvandlades den stadiga uppgången till ett opinionsmässigt ras för socialdemokraterna och kritiken mot Mona Sahlin växte både inom och utanför partiet. Det talades till och med om en ”mosa Mona kampanj” likt den som formades i samband med Tobleroneaffären. Inför 2009 har Sahlin mycket att bevisa, både som frontfigur i den nya samlade oppositionen och inte minst som ledare för sitt eget parti.
När det började gå dåligt för socialdemokraterna i opinionsmätningarna gick det i stället allt bättre för alliansregeringen och i synnerhet för moderaterna, som började knappa in på oppositionens försprång. För alliansens del slutade 2008 på så sätt, bättre än det började.
Men orosmolnen är lika många, som de är täta. Lågkonjunkturen kommer att slå till med full kraft under 2009. Det kommer att bli svårt för alliansen att leva upp till väljarnas förväntningar under detta anno horribilis. Om alliansen klarar av sitt uppdrag och uppfyller sina löften, kan endast tiden utvisa.

Regeringen kan dock i någon mån trösta sig med, att det kunde vara värre. I början av nästa år tillträder, efter en historisk presidentvalskampanj, demokraten Barack Obama sitt presidentämbete som USA:s förste svarta president.
Få kan avundas honom den uppgift, som ligger framför honom de näramaste åren. Förväntningarna är närmast omänskligt höga, att han ska frälsa världen från lågkonjunkturen och få slut på de konflikter, vilka flammar runt om i världen. Obama är ändå behövd, med sitt budskap om förändring och en ny politisk dagordning, ger han oss alla hopp om en bättre framtid.

GOTT NYTT ÅR
önskar
Bohusläningens
debatt- och ledarredaktion