Jag vill ju bara läsa veckobrevet! Föräldrars frustration med skolplattformar är stor.
Jag vill ju bara läsa veckobrevet! Föräldrars frustration med skolplattformar är stor. Bild: Yan Krukov / Pexels

Dåliga it-lösningar får värre konsekvenser än bara missnöjda användare

Stora it-projekt som Framtidens Vårdinformationsmiljö riskerar alltid att haverera. Små projekt och små organisationer har bättre förutsättningar att lyckas.

ANNONS

I princip varenda kommun i Sverige har något slags datorsystem för att elever, föräldrar och lärare ska kunna kommunicera med varandra om vad som händer i skolan. De kallas lärplattformar eller skolplattformar. Bland funktionerna finns ofta scheman, läxor, uppgifter, kontaktuppgifter, veckobrev från lärare, möjlighet att boka tid för utvecklingssamtal med mera.

Det finns många olika program på marknaden och inom en kommun kan grundskola och gymnasieskola bestämma sig för att använda olika system. Föräldrar som har elever i olika kommuner får också lära sig hur olika dessa kan se ut och fungera. Men en sak har alla system gemensamt: de får hård kritik av lärare, elever och föräldrar. I sociala medier ondgör sig lärare ofta över hur systemen hindrar dem från att arbeta, istället för att göra arbetet enklare.

ANNONS

Under vintern har Dagens Nyheter rapporterat om miljardprojektet i Stockholms stad, Skolplattformen. Kritiken från lärare har varit massiv. Kostnaderna har varit skyhöga. Revisorerna har sågat projektet. Efter att Skolplattformen lanserats har föräldrar klagat över att enkla saker som att hitta senaste veckobrevet från lärarna är överdrivet komplicerat och långsamt. En lärare och programmerare upptäckte gigantiska säkerhetsrisker och berättade om dem på Twitter.

Lösningen: en egen app

En grupp av engagerade programmerare som också är föräldrar till barn som går i Stockholms kommuns skolor bestämde sig för att göra något åt saken. De programmerade en egen version av Skolplattformen, som de döpte till Öppna Skolplattformen. Att de kunde göra detta beror på att Skolplattformen bara är gränssnittet, det som användarna ser. Om man vill se schemat för ett barn, görs ett anrop till ett underliggande program som skickar tillbaka information om schemat till föräldern eller barnet. Problemet med stadens program är att själva presentationen av informationen är så dåligt gjord. Vad föräldrarna gjorde var att skapa ett mycket mer användarvänligt gränssnitt och släppa det som en app för mobiltelefoner.

– Vi ville först lösa våra egna problem, berättar Johan Öbrink, en av föräldrarna. Senare insåg vi att det var en medborgaraktivistisk handling.

Han är digital strateg, har arbetat med it-utveckling i decennier och är för allmänheten känd som en flitigt förekommande gäst i TV4, där han kommenterar it-frågor.

ANNONS

Gruppen bakom Öppna Skolplattformen vill samarbeta med Stockholms Stad. Men trots ett inledande möte som var positivt, har staden upprepade gånger försökt blockera appens möjligheter att fungera som ett alternativ. Johan Öbrink är starkt kritisk till hur staden har gjort, rent tekniskt. De har gjort systemen mer överbelastade, vilket drabbar både användarna och systemen.

Öppna Skolplattformen gör inget dataintrång. Det går bara att logga in som förälder och se sina egna barns uppgifter. Johan Öbrink påpekar också att de flesta uppgifter, som scheman, matsedlar eller information om lediga dagar, inte är integritetskänsliga och dessutom offentliga handlingar om man vill begära ut dem på papper. Han berättar att gruppen gärna skriver under ett GDPR-avtal, men har fått kalla handen av staden.

Big bang-metoden fungerar inte

Just nu förefaller situationerna vara låsta. Staden försöker, utan att lyckas, störa appen. Saken är dock större än en konflikt mellan några engagerade föräldrar och landets största kommun. Det handlar först och främst om hur stora it-projekt så ofta blir alldeles för dyra och alldeles för dåliga.

– Det går inte allt lösa allt med en ”big bang”, menar Johan Öbrink.

Stora it-projekt i stora organisationer försöker ofta lösa en mängd problem på en gång. Då blir projekten för stora, tar för lång tid och kostar för mycket pengar. Ofta handlar det om att man har många olika system som man vill binda ihop.

ANNONS

För sex år sedan skrotade Polisen systemet som kallades Pust efter att man plöjt ned 300 miljoner kronor. Det projektet led av exakt samma fel som Skolplattformen: det var för stort, för dyrt och löste inte personalens problem. Detta är också ett problem, menar Johan Öbrink. Om it-projekten verkligen löser problem för användarna, då blir de också lönsamma. Då spelar timkostnaden för konsulterna ingen roll.

Det är här som lagen om offentlig upphandling ställer till det. Vid stora projekt som upphandlas av offentlig sektor vill man pressa priserna. Men det finns (precis som på byggmarknaden) bara ett fåtal stora it-aktörer som kan lägga bud på riktigt stora projekt. Men en billig timkostnad blir inte den billigaste lösningen om projekten drar ut på tiden.

Johan Öbrink
Johan Öbrink Bild: Iteam

Om varje enskilt program kan prata med varandra och utbyta information, då kan man göra en mängd små projekt, en bit i taget. Det är detta som Johan Öbrink predikar: gör små projekt, ta en sak i taget.

– Alla måste bygga kommunikationsprotokollen först, säger Johan Öbrink.

För den otekniske betyder detta att varje program måste kunna skicka och lämna information som förstås av alla andra program. Nyckelordet är öppenhet. En orsakerna till Jeff Bezos framgångar med Amazon var just detta, berättar Johan Öbrink. Han gick tidigt ut med att alla system som företaget använder måste kunna utbyta information. Då kan man också byta ut ett i taget. Därför tror han att mindre kommuner kan gå före större, när det gäller att utveckla it-system.

ANNONS

– Uddevalla är en bättre ort att starta på än Göteborg, säger han.

Just nu pågår projektet Framtidens Vårdinformationsmiljö inom Västra Götalandsregionen. Det är ytterligare ett exempel på ett jättestort it-projekt som försöker lösa alla problem på en gång. Johan Öbrink – i likhet med regionens egna revisorer – varnar för att detta också riskerar att bli ett dyrt och dåligt projekt. Vill regionen prata med gruppen bakom Öppna Skolplattformen är de välkomna, hälsar han.

Vad bör staten göra?

Nu kommer vi till den andra saken som konflikten om Öppna Skolplattformen illustrerar: vad som är ett offentligt ansvar och vad privata företag kan göra bättre.

– Staten bygger vägar, men inga bilar, kommuner bygger avloppsnät, men inga toaletter, säger Johan Öbrink.

Ett annat exempel var marknaden för telefoner. I årtionden fick man inte köpa en telefon fritt, utan var tvungen att köpa Televerkets. Men sedan släpptes marknaden fri och man kunde välja telefonens form och funktion själv.

Så ska offentlig sektor också resonera när det gäller data och it-system. Om informationen om scheman finns för varje skola och varje klass, ska informationen vara öppen så att privata företag eller privatpersoner ska kunna programmera olika gränssnitt som kan presentera informationen. I fallet Skolplattformen blev helt enkelt resultatet för dåligt.

ANNONS

– Man misslyckas i leveransen, konstaterar Johan Öbrink.

Max Weber var en pionjär på området att studera byråkratins framväxt i Tyskland, en kader av tjänstemän som opartiskt utförde det som makten beslutat.
Max Weber var en pionjär på området att studera byråkratins framväxt i Tyskland, en kader av tjänstemän som opartiskt utförde det som makten beslutat. Bild: Wikipedia

Han vill lyfta blicken och peka på att Skolplattformens misslyckande är ett exempel på när det offentliga inte kan leverera det som både medborgare och politiker faktiskt beställt. När bristerna är så uppenbara blir misstroendet mot staten större. Det misstroendet kan då utnyttjas av populister och nationalister.

– Max Weber är viktigare än John Stuart Mill, säger han.

Politiker behöver alltså duktiga byråkrater som effektivt kan genomföra det som politikerna har beställt. Men gränserna mellan offentligt och privat har inte riktigt mognat när det gäller it. I det här fallet kan privata aktörer ge en bättre leverans till medborgarna – om man kan förstå vad staten gör bäst och vad privata företag gör bäst. Detta är också de engagerade föräldrarnas drivkraft.

– Vi vill ha bättre valuta för skattepengarna, säger Johan Öbrink. Alla medborgare drabbas av dessa gigantiska skattebrasor.

Samarbeta – motarbeta inte

Det är minst sagt en märklig inställning från en svensk kommun att motarbeta dessa strävanden. Särskilt som det är tydligt att kommunen och dess it-leverantörer så praktfullt har misslyckats. Öppna Skolplattformen borde vara en väckarklocka för kommuner och myndigheter. Så många medborgare är missnöjda med dåliga it-system. Vi kommer säkert att se fler privata initiativ som liknar Öppna Skolplattformen. Därför borde offentlig sektor fokusera på att leverera öppna data på ett bra sätt. Sedan kan privata bolag tävla om att göra den bästa användarupplevelsen. Nu ägnar sig Stockholms Stad åt att motarbeta medborgarna istället för att hjälpa dem. Det är verkligen att kasta skattepengar i sjön.

ANNONS

Max Weber (1864-1920) var en tysk sociolog som bland annat utforskade och lanserade teorier om den professionella byråkratin.

John Stuart Mill (1806-1873) var den brittiska liberalismens främsta tänkare. Han skrev bland annat ”Om frihet” (1859).