Alliansen gör rätt som kräver budget i balans

Sverige har världens sjätte mest konkurrenskraftiga ekonomi. Samtidigt är statens finanser dåligt rustade inför nästa lågkonjunktur.

Glöm profetiorna om systemkollaps. Glöm påståendet att 1990-talskrisen blev slutet för välfärdsstaten. När World Economic Forum, WEF, rankar olika länders konkurrenskraft kan svenska löntagare, företagare och beslutsfattare slå sig för bröstet.

WEF riktar befogad kritik mot Sveriges för höga inkomstskatter, stelbenta arbetsmarknadsregler och sjunkande utbildningsresultat. Men det finns ingen anledning att vara en större dysterkvist än nödvändigt. Det sammanlagda läget är fortfarande ljust.

Global konkurrenskraft bygger på institutionella förutsättningar, som samverkan mellan offentlig och privat sektor. Andra viktiga parametrar är finansmarknadens utveckling och näringslivets innovationsförmåga. I nästan alla kategorier har Sverige en tätposition.

Grunden för vårt ekonomiska välstånd har lagts av regeringar på båda sidor av blockgränsen. Nyckelorden är strävsamhet, nolltolerans mot bidragsfusk och korruption, samt fortsatt öppenhet mot arbetskraftsinvandring.

Vad Sverige behöver är finjusteringar i skattemaskineriet och en påminnelse.

Ränteavdraget är ett enda ”förlåt-oss-för-världens-högsta-marginalskatter”. Låt belånade hushåll behålla mer av lönen och subventionen blir överflödig. Utvärdera om den slopade fastighetsskatten och sänkta maxtaxan var fördelningspolitiskt lyckade reformer, eller kan fler skattelättnader för låginkomsttagare frigöras?

Kom också ihåg att penningpolitiken är ett oladdat vapen i nästa lågkonjunktur. När exporten viker nästa gång kommer räntenivån redan vara runt nollan. Det gör allianspartiernas krav på överskott i budgeten redan 2018 än mer viktigt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) vågar inte genomföra nödvändiga skatteomläggningar. Däremot presenterar hon ofinansierade åtgärder för 16,3 miljarder. Under högkonjunktur, i ett av världens mest konkurrenskraftiga länder.

Alla med ett hum om plus och minus förstår dårskapen i den höstbudgeten.

Lars Kriss