Riksdagen. Alliansen gjorde rätt i att avvisa Socialdemokraternas förhandlingsinviter i samband med valet av Andreas Norlén som ny talman.
Riksdagen. Alliansen gjorde rätt i att avvisa Socialdemokraternas förhandlingsinviter i samband med valet av Andreas Norlén som ny talman.

Alliansen måste fortsätta att visa självförtroende

Svend Dahl: Den som kan få igenom statsbudgeten i riksdagen ska bilda regering.

ANNONS
|

Strax efter halv ett på måndagseftermiddagen valde en stor riksdagsmajoritet moderaten Andreas Norlén till talman. Norlén har den senaste mandatperioden varit ordförande i riksdagens konstitutionsutskott och åtnjuter stor respekt i alla politiska läger.

Att allianspartierna valde att lägga fram en gemensam talmanskandidat och inte lät sig lockas av socialdemokratiska förhandlingsinviter om talmansposten var en viktig markering.

S-idén att talmannen borde utses i samförstånd mellan Alliansen och S hade två syften.

För det första handlade det om att splittra Alliansen och på så sätt stärka de som eventuellt skulle kunna tänka sig att stödja en S-regering. För det andra ville S försäkra sig om en talman som efter komplicerade och utdragna talmansrundor skulle vara mer benägen än moderaten Norlén att föreslå en socialdemokratisk regeringsbildare.

ANNONS

Genom agerandet i talmansfrågan visade Alliansen både sitt oberoende av Socialdemokraterna och att man är beredd att agera utifrån riksdagens faktiska majoritetsförhållanden: Om det finns majoritet för en allianstalman, då bör en sådan också väljas.

Det är ett förhållningssätt som Alliansen bör hålla fast vid.

Ett sådant perspektiv utesluter inte sakpolitiska överenskommelser med Socialdemokraterna. Det finns områden där sådana, ur ett borgerligt perspektiv, är både möjliga och önskvärda. Det gäller exempelvis migrationspolitiken, vilket både M-ledaren Ulf Kristersson och C-ledaren Annie Lööf betonat i valrörelsen. Men Alliansen har ingen skyldighet att låta S definiera vad som är parlamentariskt möjligt.

Tanken, som framförs av Centerpartiet och Liberalerna, att en alliansregering endast kan tillträda efter en blocköverskridande överenskommelse är att tillerkänna S en långt större roll än vad mandatfördelningen i riksdagen motiverar.

Efter valet 2014 argumenterade dåvarande talmannen Per Westerberg (M) för att regeringsbildaren bör kunna få igenom sin budget. Så blev inte fallet för fyra år sedan. Idag tyder allt på att en alliansregering med fyra partier eller en tvåpartiregering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna, men med budgetsamarbete med C och L, är de alternativ som har störst möjlighet att få riksdagens stöd för sin ekonomiska politik.

Samma självförtroende som utmärkt Alliansens agerande i talmansvalet måste prägla regeringsbildningen.

ANNONS

Svend Dahl
Svend Dahl
ANNONS