Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Arvid Åhlund: Att staten står för risken är också socialism

Svårt att smälta att företagsägare som plockat ut miljoner förväntar sig att skattebetalarna står för risken

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I spåren av coronakrisen har en diskussion blossat upp om ifall företag bör vinstutdela när ekonomin är i kris. Nej, säger finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Upp till ägarna, invänder bland andra Liberala Ungdomsförbundet och Timbro.

På vissa sätt är det en skendebatt. Ingen tycker skattepengar ska delas ut som vinst, och nästan ingen tycker att politiker ska diktera villkoren för företag som inte behöver hjälp.

Onoterade Stureplansgruppens delade ut drygt 18 miljoner till huvudägaren 2016-2018 och hade en likvid kassa på ungefär 12 miljoner vid årsslutet. Tandvårdsbolaget Praktikertjänst delade ut ungefär en halv miljard 2017 (mer än vinsten) och 2018. Nu vill de ha skattepengar. Bör de ha rätt till samma stöd som mer samvetsgranna konkurrenter?

En annan gråzon rör företag som är friska och starka i nuläget. Att staten har åsikter om vad de gör för sina pengar sticker möjligen i ögonen, men ingen vet hur länge coronakrisen varar och risken finns att företag som delar ut idag ansöker om statligt stöd om några månader. Bör de ha rätt till stöd då?

Om målet är att undantagslöst rädda jobb och verksamheter som brukar gå med vinst, så ja. Samtidigt är det svårt att smälta att företagsägare som plockat ut miljoner eller miljarder i praktiken förväntar sig att skattebetalarna står för risken.

Det är till exempel därför Moderaterna föreslagit att en riskkapitalfond på 100 miljarder kronor upprättas, som låter staten köpa preferensaktier för upp till 30 procent av omsättningen i utsatta företag till ränta som betalas ut vid eventuell utdelning.

En annan tänkbar lösning vore är att omvandla aktiverade statliga lånegarantier till ägarandelar i bolag som Praktikertjänst, och sedan sälja av dem när företagen är på grön kvist igen eftersom staten inte ska äga privata företag i längden.

Man kan invända att ansvarslösa företag är svåra att skilja från ansvarsfulla, vilket ofta är sant, och att den typen av lösningar lätt blir godtyckliga i praktiken.

Man kan också invända, som många nu gör, att staten inte bör köpa in sig i privata företag, eftersom det är socialism. Det är ett mycket tunt argument. Valet här står, lite tillspetsat, inte mellan socialism och marknadsekonomi, utan mellan tidsbegränsad socialisering av samma modell som Bo Lundgrens bankakut 2008 (”Det är jag som äger banken.”) och socialisering av privat risk.

”Vi kan inte över tid privatisera vinsterna och och socialisera förlusterna. Kloka företag har en rejäl krigskassa,” konstaterade Liberalernas Johan Pehrson i helgen. Han har helt rätt.

Rättelse: I en tidigare version stod det att Stureplansgruppen delade ut mer än vinsten 2017. Det stämmer inte. Stureplansgruppen framhåller även att man gjort betydande investeringar i verksamheten under nämnda period.