Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kaos. USA:s långtgående maktdelning gör det svårt att hålla en president som Trump i schack, men än finns hopp.

Att stoppa Trump är republikanernas ansvar

Eva Forslund: Trump tycks inte ha några planer på att ändra sitt impopulära beteende. Nu står allt fler republikaner upp mot presidenten.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Kaos har präglat USA:s president Donald Trumps sex första månader som president, och bara den senaste veckans skandaler är oräkneliga.

Hans kaotiska ledarstil påverkar allmänhetens förtroende för honom: siffrorna är de lägsta som någon president haft vid denna tidpunkt i mandatperioden sedan man började mäta på 1940-talet.

Demokraterna har förstås fördömt Trump sedan länge, men inte heller republikanerna kan tänkas vara nöjda med honom. Partiets främsta valfråga, att upphäva Barack Obamas sjukvårdslag, har presidenten redan misslyckats med två gånger.

Dessutom gör sig Trump successivt av med dem som kunde varit brobyggare mellan hans populistiska republikanska falang och partietablissemanget. Nu senast fick stabschefen Reince Priebus gå (27/7). Trump har även avskedat sin vice stabschef, Vita husets talesperson och två kommunikationschefer, varav en efter bara 11 dagar.

Allvarligast är förstås skandalen om Trumps kontakt med Ryssland under 2016 års presidentval, som nu utreds och skulle kunna leda till att presidenten avsätts. Trumps respekt för rättsstaten i frågan är minimal. Än så länge leds utredningen av en särskilt utsedd jurist, till Trumps förtret. Trump har häcklat sin justitieminister Jeff Sessions efter att denne, med all rätt, vägrat leda utredningen, då han är jävig.

Och Trump verkar inte ha några ambitioner att förändra sitt impopulära beteende, som får USA:s grundare att vända sig i graven.

De verkade nämligen för en tydlig maktdelning mellan kongress och presidentämbete. Institutionerna skulle vara oberoende varandra och därmed kunna hålla varandra i schack. Förändringar skulle få ta lång tid, för rättssäkerhetens skull.

Det går inte ihop med Trumps ombytliga beteende. Varför framstår såväl demokrater som republikaner då som handfallna?

Skälet är att USA:s grundare inte förutsåg den trend som präglat de senaste 200 åren – att presidenten fått allt mer makt. När presidenten dessutom inte är ansvarig inför kongressen blir maktcentreringen särskilt bekymmersam med en president som Donald Trump. Det amerikanska politiska systemet är inte anpassat efter en statschef som verkar sakna både kunskap om och respekt för maktdelning.

Det finns dock hopp. Allt fler republikaner står upp mot Trump. Det tydligaste exemplet är det faktum att kongressen närmast enhälligt röstade igenom ett förslag om nya sanktioner mot Ryssland (25/7). Kongressledamöterna litar inte på att Trump själv kommer att stå upp mot Putin, och visade att kongressen trots allt kan förhindra att presidenten missbrukar sin makt.

Om republikanerna ändå misslyckas med att motverka Trumps populism finns visserligen ett mer direkt verktyg för att begränsa presidentens maktutövning: avsättning. Men det politiska kaos som skulle följa då är om möjligt ännu allvarligare än det kaos som nu råder i Vita Huset.