Svensk utrikespolitik vilar på en stadig värdegrund, klargjorde utrikesminister Margot Wallström under riksdagens utrikespolitiska debatt på torsdagsmorgonen. Begrepp som mänskliga rättigheter, samarbete, demokrati och respekt för rättsstaten genomsyrade regeringens utrikesdeklaration.
Det var fina ord – som dock blev svårare att försvara i den efterföljande debatten.
Om nu värderingar som demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet ska genomsyra regeringens utrikespolitik, hur kommer det sig att man inte skärpt kraven för vapenexport till diktaturer? Wallströms svar på Hans Lindes (V) fråga – att hon ”personligen” inte sympatiserar med vapenexport – duger knappast. Utrikesministern stod i riksdagens plenisal som representant för Sveriges regering, inte som privatperson.
Lika svårt blev det för Wallström att förklara varför Socialdemokraterna envist håller fast vid en föråldrad neutralitetspolitik. Om den svenska linjen är att samarbete är bra, varför ryggar man reflexmässigt tillbaka så fort någon nämner orden ”Nato” och ”svenskt medlemskap” i samma mening?
Å ena sidan ska Sverige samarbeta med andra länder, å andra sidan är det viktigt med ”självbestämmande”. Argumentet att ett svenskt Natomedlemskap är otänkbart eftersom flera Natoländer har kärnvapen håller inte. Den europeiska unionen, som Wallström med rätta omhuldar, inkluderar moraliska stormakter såväl som kärnvapenmakten Frankrike.
Regeringens så kallade värderingsstyrda utrikespolitik är minst sagt rörig. Är ledorden feministiska värderingar och demokrati? Eller är det realpolitiska kalkyler som gäller? Självklart måste man acceptera konservativa klädkoder när man är på handelsmöte i Iran. Eller är det rentav socialdemokratisk prestige som styr? Natomotståndet och exporten av svensk arbetsmarknadspolitik verkar mest syfta till att stärka sossarnas ego.
All politik är en balansgång mellan att vara realist och att stå upp för värderingar. En utrikespolitisk linje som bara söker samarbete med länder som ställer upp på svenska moraliska ideal blir omöjlig. Problemet med Wallström är att hon inte erkänner att kallt kalkylerande ibland är nödvändigt.
