Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 I en granskning framgår hur svenska domstolar dömt intellektuellt funktionsnedsatta, trots att de har svårt att förstå rättsprocessen. Bild: Christine Olsson/TT
I en granskning framgår hur svenska domstolar dömt intellektuellt funktionsnedsatta, trots att de har svårt att förstå rättsprocessen. Bild: Christine Olsson/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Bör man dömas utan att man förstår vad man har gjort?

Även om fallen med intellektuellt funktionsnedsatta är få, måste rättssystemet fungera för alla.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Sofie fick sitta i rättssalen och rita, och när situationen blev för jobbig kröp hon ner och la sig under bänken. Runt henne fortsatte rättegången som vanligt, och trots att hon hade svårt att förstå och hänga med blev hon dömd för misshandel, olaga hot och mordbrand. Sofie är ett av fallen i en granskning (19/4) av Kaliber, som beskriver hur människor med intellektuell funktionsnedsättning döms för brott. Detta trots att de haft svårt att ens förstå vad de gjort och straffas för.

Att fall med individer med funktionsnedsättning går till åtal är väldigt ovanligt, men det förekommer. Granskningen har tittat på de senaste fallen, och hittat 15 individer med medelsvår intellektuell funktionsnedsättning och 1 fall med en individ med svår intellektuell funktionsnedsättning.

Det rör sig om personer som ligger på en mental nivå motsvarande barn i förskole- eller lågstadieåldern. Exempelvis bedöms Sofie ligga på samma nivå som en sex- till åttaåring. I domarna framkommer uppgifter om åtalade som bedöms inte ha förstått rättsprocessen och vad ett brott är, eller vad det innebär att någon dör eller skadas allvarligt.

Som Tova Bennet, doktor i straffrätt vid Lunds Universitet påpekar i P1 Morgon (19/4) finns det i de flesta andra rättssystem krav på tillräknelighet för att man ska kunna dömas. Den principen är dock svagare i Sverige. Att faktiskt besitta ansvarsförmåga är ett krav som saknas i det svenska rättssystemet.

Med nuvarande lagstiftning blir domstolarna skyldiga att pröva de här fallen, trots att den åtalade har svårt att ens förstå processen. Bennet påpekar även att de här individerna har ett stort behov av hjälp, men det är ett tveksamt att en dom leder till adekvat hjälp och vård. Påföljderna som individen kan dömas till, kriminalvården eller rättspsykiatriska vården, inte är anpassade för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

"Att döma någon för brott innebär ju att man markerar att det här är en person som ska betraktas som klandervärd" säger Bennet. En sådan skuld är svår att utdöma på en person som inte ens förstår innebörden av rätt och fel. För barn finns ju därför undantagsregler som innebär att de inte kan åtalas och dömas, men att liknande bestämmelser inte gäller den som är på barnets nivå framstår som svårare att försvara.

Tova Bennet anser att det behövs en reform för att komma till rätta med problemet, men upplever att det saknas politisk vilja. Det är olyckligt. Även om fallen med intellektuellt funktionsnedsatta är få, måste rättssystemet fungera för alla.

Det finns dessutom flera anledningar att se över hur det svenska rättssystemet står sig i frågor som rör rättssäkerhet, bevisvärdering och grundlagsskydd. I samband med Enchrochat-målen varnade exempelvis advokat Tomas Karlsson (Dagens juridik 6/4) för att svenska rättssäkerhetsgarantier kan kringgås av främmande makt. Liknande kritik har riktats mot lagstiftningen i samband med det uppmärksammade Karl Hedin-målet. Och skattejurister har i flera år varnat för rättssäkerhetsproblem på skatteområdet. Tillsammans med fallet Sofie och Kalibers granskning finns det uppenbarligen problem att ta tag i.