» KRÖNIKA: Natten mot tisdagen satte jag väckarklockan – och såg debatten live mellan Hillary Clinton och Donald Trump. En osannolikt kuslig drabbning, fjärran från det som bara tills nyligen var standard för världens största demokrati. Fastighetsmiljardärens brutalisering och infantilisering av det offentliga samtalet är en oroväckande spegling av den bristande tillit till demokrati och rättsstat som de senaste åtta åren vuxit fram i USA. Och som den republikanska eliten – som nu i sista stund tar avstånd från Trump – har bäddat för genom att år efter år obstruera i kongressen och skapa förakt för allt vad politik heter.
Vi ser samma tendenser i Europa. Högerpopulister tar sig brösttoner med genant förenklade lösningar på vår tids alltmer komplexa problem – och spottkoppen här är främst ”eliten” i Bryssel. Risken är uppenbar att även anständiga demokratiska partier känner visst anpassningstvång för att hejda väljarflykten till dessa nationalister som lovar guld och gröna skogar.
Sverige är i detta avseende ett undantag – hittills. I onsdagens riksdagsdebatt var partiledarna 100 procent tydliga med att inte ta stöd av SD. Att detta kan öppna för blocköverskridande samarbete – något som majoriteten av svenska väljare länge krävt – är det numera bara M- och KD-ledarna som vägrar inse. Annie Lööf och Jan Björklund har däremot äntligen öppnat dörren, fast bara under förutsättning att Alliansen förlorar.
Varför har populismen högkonjunktur just nu? En orsak är att stora grupper i USA och Europa inte fått smaka den globala ekonomins frukter i form av ökat materiellt välstånd. De har istället drabbats av globaliseringens baksidor och är kvar i arbetslöshet, usla bostäder, undermåliga skolor, sjunkande reallöner. Och tycker sig se invandrare och flyktingar som roten till allt ont. Deras rädsla och maktlöshet skapar förbittring och hat mot främlingen, eliten, demokratin – och föder rop på starka ledare och stängda gränser.
Lars-Arne Sjöberg, nu pensionerad kemiprofessor och universitetsråd vid Karlstads universitet har nyligen kommit ut med en välbehövlig, brett analytisk och kusligt avslöjande bok om dessa mekanismer i SD, ”Sverigedemokraterna inifrån och utifrån”.
Stefan Edman
författare