Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Bertil Ohlin håller tal på torget i Uddevalla den 15 maj 1958. Bohusläningen var som vanligt på plats och rapporterade.
Bertil Ohlin håller tal på torget i Uddevalla den 15 maj 1958. Bohusläningen var som vanligt på plats och rapporterade.

Joakim Broman: Bertil Ohlins ord är lika sanna idag

Joakim Broman: Det måste fortfarande löna sig att arbeta

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Försörjningsstödet, det som tidigare kallades socialbidrag, har förvandlats. Det som var tänkt att vara det sista skyddsnätet för personer med sociala problem eller som fallit mellan stolarna har i praktiken blivit en a-kassa. Enligt ett PM från Kristdemokraterna är omkring hälften av de som får försörjningsstöd arbetsföra, men arbetslösa. Många är nyanlända som inte kvalificerat sig för a-kassan.

Det är problematiskt av flera skäl. Främst därför att försörjningsstödet inte är konstruerat för det. När någon som uppbär försörjningsstöd börjar arbeta trappas bidraget ned i motsvarande takt, vilket i många fall gör det olönsamt att ta ett jobb. Arbetslösa riskerar att fastna i bidragsberoende. Det är inte en teoretisk risk utan ett reellt problem. Liberalernas Mats Persson visade i en rapport häromåret att två av tre som får försörjningsstöd finns kvar i bidragssystemen fyra år senare.

Att arbetslösa får försörjningsstöd flyttar också kostnaden för gruppen till kommunerna, trots att arbetsmarknadspolitiken är statens ansvar. På flera håll i landet har det lett till skenande budgetposter. Försörjningsstödskostnaderna för Filipstad i Värmland ökat med 146 procent sedan 2011. I Ludvika är motsvarande siffra 126 procent och i Vilhelmina 77.

Den lösning som Kristdemokraterna föreslår har dryftats i debatten tidigare (t ex Barometern 17/9 -18) , och är både enkel och bra: inrätta en statlig dagpenning som ersätter försörjningsstödet för arbetslösa. Genom att koppla dagpenningen till individen – försörjningsstöd är knutet till hushållet – och ta bort behovsprövningen minskas de så kallade marginaleffekterna. Ansvaret flyttas tillbaka till staten, kommunerna får mer ekonomiskt handlingsutrymme och individen får ett ekonomiskt stöd som gör det lönsamt att ta ett jobb.

Reformen av bidragssystemen bör dock inte stanna där. Även om försörjningsstödet återupprättas som ett sista skyddsnät finns det egentligen ingen anledning till att systemet ska öka risken för bidragsberoende. Alliansregeringen införde 2013 möjligheterna till så kallad jobbstimulans, som betyder att mottagare av försörjningsstöd får behålla delar av bidraget när de tar ett jobb. Sådana reformer kan öka incitamenten att arbeta även för de som av en eller anledning inte skulle flyttas över till en statlig dagpenning.

Det måste löna sig att arbeta, skrev Folkpartiledaren och nationalekonomen Bertil Ohlin 1950. Det är märkligt att det fortfarande behöver sägas.