Frihandel. Justin Trudeau är inte Trump, men det gör honom inte till odödlig.
Frihandel. Justin Trudeau är inte Trump, men det gör honom inte till odödlig.

Bländas inte av Trudeaus leende

Justin Trudeau är populär, men ekonomin går inte strålande.

ANNONS
|

Ledare 22 februari. ”I dessa tider måste vi leda den globala ekonomin”. Det sa Kanadas premiärminister Justin Trudeau under sitt anförande i Europaparlamentet i Strasbourg på torsdagsmorgonen. EU har nu godkänt CETA, handelsavtalet mellan unionen och Kanada, till bägge parters stora glädje. Nu behöver de nationella parlamenten godkänna avtalet för att det ska träda i kraft fullt ut.

I tider då USA alltmer sluter sig kring omvärlden framstår Kanada som den mest naturliga EU-partnern på andra sidan Atlanten. Landet verkar vara USA:s raka motsats. När den amerikanska presidenten Donald Trump vill riva upp internationella handelsavtal, utvisa invandrare och inte direkt uppvisar en respektfull attityd mot kvinnor, prisar Justin Trudeau frihandelsavtal, välkomnar syriska flyktingar och tycker att en jämställd regering är självklart.

ANNONS

Justin Trudeaus tal i Europaparlamentet var fyllt av framtidshopp. Alla kan tjäna på frihandel om avtalen är rätt utformade, enligt premiärministern. Våra barn förtjänar en ljus framtid. Om politiker tar ansvar ligger det bästa framför oss. Hans budskap var idel positivt.

Det råder en Justin Trudeau-hajp hos många liberala mittenväljare och opinionsbildare. Även bland svenska liberaler har den charmante ledaren gjort stort avtryck. Och visst kan svenska politiker lära sig av kanadensaren, som lyckas nå ut och entusiasmera stora väljarkårer. Att titta på svenska politikers tal är ibland lika intressant som att se målarfärg torka.

Men man ska inte låta sig bländas av Trudeaus leende. De som är besvikna på den nya svenska migrationspolitiken, och lyfter fram Kanadas välkomnande som en förebild, måste komma ihåg att svensk och kanadensisk migrationspolitik skiljer sig radikalt från den svenska.

I grunden är systemen nämligen helt olika. I Kanada fastställer staten på förhand hur många invandrare som landet ska ta emot. Man gör en grundlig kontroll av personers bakgrund för att säkerställa att inte ta emot kriminella och jihadister. Dessutom prioriterar man barnfamiljer och ensamkommande kvinnor. Sedan något år tillbaka välkomnas inte ensamkommande män. Strategin bygger också på att flyktingarna på förhand erhållit flyktingstatus, främst genom UNHCR.

ANNONS

Man skulle kunna påstå att den svenska migrationspolitiken är som Kanadas, fast precis tvärtom – merparten är män, som får vänta länge i landet på besked.

Och det går inte att charma till sig ekonomisk tillväxt. Precis som många andra västländer kämpar Kanada med konkurrens från Asien. Statsbudgetens underskott har ökat något och flera experter har varnat för att bostadsmarknaden i Toronto, Kanadas största stad, kan vara en bubbla.

Det är glädjande att Kanada och EU lyckats enas om ett frihandelsavtal. Och visst skulle Sverige kunna lära av Kanada vad gäller utformningen av migrationspolitiken. Men det finns ingen anledning att hylla Justin Trudeau som en rockstjärna bara för att han inte är Donald Trump utan är charmig med barn och djur.

ANNONS