Skåpgammalt. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke har mycket att göra för att råda bot på radikaliseringen.
Skåpgammalt. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke har mycket att göra för att råda bot på radikaliseringen.

Byråkrati gör terrorismen än farligare

Ledare: Myndigheter måste kunna samarbeta mot extremism.

ANNONS
|

Det presenterades knappast några omvälvande nyheter då demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) tog emot den nationella strategin för arbetet mot våldsbejakande extremism i veckan. Till och med Daniel Norlander, tillförordnad samordnare i väntan på Hillevi Engström som tar över efter Mona Sahlin, inledde med att säga att det mesta redan var känt från direktiven. Samordning, sociala insatser och demokratiarbete.

Inte heller kunde Bah Kunhke i Aktuellt under onsdagskvällen riktigt förklara varför rapporten inte hade mer handlingskraftiga förslag på lösningar. Men frustrationen kring frånvaron av en quick fix avslöjar just hur svårlöst radikaliseringsproblemet är - och det blir inte lättare så fort fritidsgårdskortet tas fram för att skapa ett löjets skimmer kring de mjukare sociala insatserna som ibland krävs.

ANNONS

Nu är terrorbekämpningen i Sverige knappast tandlös. Högsta Domstolen nekade nyligen prövningstillstånd för de två göteborgare som i tingsrätten och hovrätten dömts till livstids fängelse för terroristbrott. Domen var principiellt viktig eftersom den visade att existerande lagstiftning var tillräcklig för att få till stånd en fällande dom. Det manar till eftertanke hos de som blint skrikit efter hårdare straff och smalare lagar. Domsluten ger också mersmak: åtalen krävde omfattande utredningsresurser. Framåt är just detta direkt avgörande om fler återvändande misstänkta terrorister ska kunna lagföras.

Men terrorbekämpningen handlar inte endast om att förhindra blivande eller återfallande jihadister från terrorresor eller ens om att åtala krigare för deras brott. Sekundäreffekterna riskerar att hamna mellan stolarna: DN rapporterade häromdagen om hur gammal hederlig svensk stelhänt byråkrati står i vägen. Sekretess hindrar Säkerhetspolisen från att göra orosanmälningar till lokala socialtjänster när barn till misstänkta terrorister återvänder till Sverige efter längre utlandsvistelser.

Exakta siffror saknas, men sekretariatet för regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism beräknar ändå, mellan tummen och pekfingret, att det rör sig om cirka 40 barn som kan ha sett våldsamheter och upplevt diverse trauman. Trots att det är kommunerna som är närmast individerna är det Säkerhetspolisen som har bäst koll på vilka och var IS-resenärerna är.

ANNONS

Samtidigt kan polisen inte på grund av ett undantag i offentlighets- och sekretesslagen få ut nödvändiga uppgifter från socialtjänsten gällande personer i riskzonen för att radikaliseras. Det är orimligt. Regler som ursprungligen skapats för att skydda individers integritet, gör istället att det samhälleliga skyddet gentemot enskilda personer blir otillräckligt. Nog för att människor ska kunna skyddas från en mäktig stat och dess ibland alldeles för nyfikna myndigheter, men staten måste också kunna freda sig gentemot farliga personer.

Byråkrati är måhända inte lika farligt som terrorism, men gör terrorismen än farligare.

ANNONS