Avancerat. Den högspecialiserade vården tjänar mycket på att centraliseras till ett fåtal sjukhus.
Avancerat. Den högspecialiserade vården tjänar mycket på att centraliseras till ett fåtal sjukhus.

Canceroperationerna är värda några extra mil

Joakim Broman: Det får svida i lokalpolitikernas hjärtan

ANNONS
|

Hälften som opereras för prostatacancer drabbas av impotens efter ingreppet, rapporterade Sveriges Radio i måndags (18/9). Risken för inkontinens är 20 procent. Som Lotta Engzell-Larsson skriver i Dagens industri (19/9) är det siffror som är avsevärt högre än vid den privata Martini-kliniken i Hamburg, Tyskland.

Det främsta skälet är att de tyska kirurgerna genomför i genomsnitt 220 operationer per år, och därmed får chansen att träna upp och bibehålla sin skicklighet över tid. De svenska läkarna, å andra sidan, opererar mycket lite eftersom vården är så utspridd över landet. Bara hälften av de som opererar med robotar genomför minst 25 operationer per år – Socialstyrelsens bedömning för hur mycket som krävs för att upprätthålla kompetensen. Motsvarande siffra för de som utför öppen kirurgi är bara 10 procent.

ANNONS

Siffrorna är inte heller unika för prostataoperationer. Utredningen för högspecialiserad vård (SOU 2015:98) konstaterade att 13 procent av komplicerade operationer i allmänhet gjordes på sjukhus som genomförde färre än 20 sådana ingrepp om året. Utredningen bedömde också att upp till 500 liv om året kunde räddas, utöver minskade komplikationer, om ingreppen koncentrerades till färre sjukhus.

Det som synliggörs är en målkonflikt mellan tillgänglighet och kompetens, eller sambandet mellan volym och kvalitet, som Hanne Kjöller skriver i Expressen (19/9). Ambitionen att vården ska finnas nära till hands var än i landet man bor har sina poänger, särskilt när det kommer till behandlingar som innebär många vårdtillfällen, då restider och avstånd spelar större roll. Men den vård som är mer planerad och framför allt högspecialiserad, som prostataoperationer, tjänar mycket på att koncentreras till ett fåtal platser.

Det är dock ett misstag att klumpa samman förlossningsvården i stort med den högspecialiserade vården. Den uppmärksammade nedläggningen av BB Sollefteå i Västernorrland gjordes delvis med en liknande hänvisning till att patientsäkerheten var för låg av volymskäl. Men SKL:s BB-ranking som gjordes samma år som nedläggningen visade att BB Sollefteå var bland de bästa i landet. De högspecialiserade momenten inom förlossningsvården handlar om ovanliga ingrepp som görs när något går snett, eller vid komplicerade fall.

ANNONS

Det finns alltså skäl att centralisera vården för högriskpatienter inom förlossningsvården. Men en generell centralisering innebär i fallet Sollefteå två timmar långa resor till BB för många. Det ökar inte tryggheten för den födande.

Utredningen om högspecialiserad vård listar 77 grupper av ingrepp som anses särskild komplicerade, och som precis som prostataoperationerna skulle tjäna på att centraliseras till ett fåtal sjukhus. Listan är en bra utgångspunkt för hela sjukvårdsdebatten. Det finns många liv att rädda, och mycket resurser att frigöra, även om det säkert kommer att svida i många lokalpolitikers hjärtan.

ANNONS