Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

ARBRÅ 2018-07-19
Skylt från Röda korset i Arbrå, Hälsingland 
Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT / Kod: 71754
** OUT DN, Dagens Industri (även arkiv) **  Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT
ARBRÅ 2018-07-19 Skylt från Röda korset i Arbrå, Hälsingland Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT / Kod: 71754 ** OUT DN, Dagens Industri (även arkiv) ** Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

Ida Arnstedt: Civilsamhället bär upp samhället

Lösningen på de problem som finns i samhället är inte alltid att staten ska gå in och göra mer.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I Sverige finns det fler Röda korset-butiker än McDonald’s restauranger. Det är lätt att glömma bort hur stort Sveriges civilsamhälle är, men 53 procent av alla svenskar är engagerade i någon form av ideellt arbete. Dit hör bland annat idrottsföreningar, religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer. Civilsamhället har haft en otroligt viktig roll under coronapandemin, men samtidigt har de varit nästan osynliga i samhällsdebatten.

En stor del av diskussionen om Sverige efter coronapandemin har handlat om att återstarta ekonomin, förslagen har bland annat handlat om företagsstöd, utvecklad infrastruktur och arbetsmarknadsreformer. Det här är nog så viktiga frågor. Men bortglömt i diskussionen om Sveriges återhämtning verkar civilsamhällets framtid.

Många av de som bär upp civilsamhället är äldre och tillhör själva riskgruppen. Det här har gjort situationen för både organisationerna och dess medlemmar extremt tuff. Ändå har de funnits där under hela pandemin.

Civilsamhället har bland annat samordnat utdelning av matkassar för riskgrupper som inte själva kan handla i butiker, de har drivit studielokaler för gymnasieelever som inte har haft möjlighet att studera hemifrån och de har delat ut information på flera olika språk om hur man kan skydda sig mot coronaviruset. Bara Röda korset har delat ut 8 000 matkassar till personer som suttit isolerade – och det är bara en av många organisationer i Sveriges civilsamhälle.

Civilsamhället har ställt om och mött krisen på ett beundransvärt sätt. I många fall har omställningen skett betydligt snabbare än hos kommuner och myndigheter. När det uppstått ett behov har det inte dröjt länge innan civilsamhället funnits på plats. Att de är så pass anpassningsbara är en styrka och något som borde tas tillvara på bättre.

Lösningen på de problem som finns i samhället är inte alltid att staten ska gå in och göra mer. Ibland är det tvärtom bättre att överlåta vissa uppgifter till civilsamhället. Det är inte ovanligt att lokala volontärer har bättre förståelse för vad för slags hjälp som behövs och vilka som behöver den än tjänstemän. När deras nätverk redan finns på plats är det också lätt att ändra inriktning till det som är mest akut i stunden.

Sverige hade varit betydligt sämre rustat inför krisen om det inte vore för civilsamhället. Trots tuffa förutsättningar har organisationerna och alla deras frivilliga gjort skillnad. När hjälpen har behövts har de funnits där, precis som vid tidigare kriser.