Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Karl af Geijerstam

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Därför är fler LVU-beslut en oroande trend

Karl af Geijerstam: Statistiken ger inte bra förklaringar - detta borde regeringen göra

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Antalet ansökningar från kommunerna till landets förvaltningsrätter om tvångsvård av barn och unga har ökat med 70 procent de senaste tio åren. Det rapporterade Dagens Samhälle (DS) i förra veckan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Det är oroande att denna trend är negativ. Men det är också oroande att orsakerna är dåligt undersökta.

– Det kan handla om ökade resurser till socialtjänsten och ökad medvetenhet, eller om att ungdomarna faktiskt mår sämre, säger rådmannnen Rickard Sahlsten i Göteborg, till DS.

Regeringens samordnare för barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, tror på lagförstärkningar och ökad medvetenhet hos personal. Socialsekreterare Lena Blomquist berättar för DS att en förklaring kan vara en ändrad tidsanda. Fler föräldrar är ovilliga till att gå med på vård frivilligt, man strider mer för sitt föräldraskap.

Även om det skulle vara så att det faktiskt är att socialtjänsten numera gör ett grundligare och bättre arbete, är ökningen av tvångsvårdsbesluten en oroande trend.

Statistiken visar att de regionala skillnaderna är stora. Förvaltningsrätten i Växjö hade förra året 59 procent fler ärenden än 2010, men i Uppsala var ökningen bara 1 procent. Här finns det anledning att misstänka att det finns motsvarande stora variationer mellan kommunerna.

Beslut om tvångsvård är ett trauma för föräldrar och barn och påverkar barnens skolgång, fritid och hela tillvaro. Det är ofta en helt nödvändig lösning, då alla andra frivilliga lösningar är uttömda, men ytterst sällan den bästa. Det är också ett dyrt beslut. Inläggningar på behandlingshem kostar kommunerna flera tusen kronor om dygnet. Det är också en utgiftspost som är omöjlig att budgetera.

Landets kommuner har ökande utgifter för tvångsvård av unga, men det finns inga bra svar på varför besluten ökar. Det finns också stora variationer i landet, som inte uppenbart kan förklaras. Det finns därför flera goda orsaker till att frågan borde bli föremål för en statlig utredning.

Cecilia Grefve menar att det också behövs metodutveckling inom socialtjänsten. Man måste systematisera arbetet för att göra tidigare ingripanden och undvika tvångsvård.

Man kan tillägga att för att kommunerna ska lyckas, krävs också en bra personalpolitik mot de överbelastade socialsekreterarna. Det kan vara en god investering, jämfört med miljontals kronor på institutionsvård för landets kommuner.