Den gröna och liberala tankesmedjan Fores släppte i veckan rapporten “Hur ska hyreslägenheter fördelas”, skriven av fastighetsvetaren Fredrik Kopsch. I rapporten skärskådar han det svenska svenska systemet för tilldelning av hyresrätter.
Detta utgår nästan uteslutande från kötid: de som stått längst i kö blir de som kan få en bostad. Det får dessvärre till effekt att de som gynnas av systemet är insiders, människor som sedan länge är etablerade i det svenska samhället både ekonomiskt och socialt – medan outsiders: unga, nyanlända – missgynnas.
Kösystemet får till effekt, såsom Kopsch beskriver, att hyresrätten blir en försäkring för en bredare medelklass som vill kunna bo på attraktiva ställen även om ekonomin annars inte hade tillåtit det. Detta i motsats till hyresrätten och det nuvarande regelverkets syfte att möjliggöra för människor att oavsett inkomst kunna hitta en bostad som inte är alltför ekonomiskt betungande.
För att det skulle finnas lika många hyresrätter som det efterfrågas skulle det egentligen behövas marknadshyror, men detta är tyvärr inte realiserbart inom överskådlig tid – och skulle dessutom behöva kompletteras med någon typ av social bostadssektor för att inte slå alltför hårt mot människor som inte har råd att betala en hyra som bestäms på marknaden. Januariöverenskommelsen föreskriver marknadshyror i nyproduktion, vilket helt klart är en förbättring även om den är marginell.
Vad kan då göras inom ramen för vårt befintliga system för att det inte bara ska bli en försäkring för medelklassen? Rapportförfattaren vänder blicken mot Österrike och Wien. Där kan man få en nyproducerad, och subventionerad hyresrätt i innerstaden efter bara sex månaders kötid. Det finns emellertid några centrala skillnader mellan Wiens kösystem och storstäderna i Sverige.
I Wien sätts ett inkomsttak för att över huvud taget få äntra kön. Inkomsttaket gör att de 20 översta inkomstpercentilerna sållas bort. Dessutom sätts också ett behovskrav för att få stå i kön som statuerar att man i sin nuvarande bostadssituation måste vara trångbodd, bo med föräldrar eller ha behov av anpassad lägenhet för att stå i kön.
Slutligen förlorar man också sin köplats när man kommit först i kön till en lägenhet av den typ man på förhand har efterfrågat, men tackat nej två gånger. Så ransoneras de subventionerade hyresrätterna effektivt till de som faktiskt är i behov. För svenska politiker, som vågar utmana dagens gräddfil för medelklassen, är Wien något att titta närmare på.
