Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Sveriges fängelser är dyra och ineffektiva, vilket riskerar att gå ut över kvaliteten. Bild: Claudio Bresciani/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Därför behöver Sverige större fängelser

Dagens fullbelagda fängelser är en säkerhetsrisk.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Kriminalvården har gått upp i stabsläge. Landets fängelser och häkten är överfulla. Det är svårt att få resurserna att räcka till, trots att anslagen höjts de senaste åren. 2019 sköt regeringen till 200 miljoner, och i den senaste budgeten föreslås över 400 ytterligare miljoner.

Anslagen är föremål för debatt, men inte lika många pratar om att svensk kriminalvård är dyr om man jämför med andra länders, och att kostnaderna har ökat de senaste åren. En granskning från Riksrevisionen (1/9) pekar på att vissa anstalter är väldigt ineffektiva, dyra i drift samtidigt som de håller låg kvalitet.

LÄS MER: Riksrevisionen vill se större fängelser

En del av problemet är att många av de svenska anstalterna helt enkelt är för små för att kunna drivas effektivt. I större fängelser, med kapacitet för runt 300 fångar, är kostnaden per fånge lägst. Stordriftsfördelarna frigör i sin tur resurser som kan användas till mer individanpassade åtgärder för fångarna. Att många av lokalerna som används inte är byggda för fängelseverksamhet samt är åldrade och nedgångna spelar också in.

En omorganisering, med en övergång till anstalter med kapacitet för runt 300 fångar skulle kunna spara runt 580 miljoner kronor enligt Riksrevisionen, inte långt ifrån de 600 miljoner som nu skjuts till verksamheten. En omorganisering vore kanske dyr att genomföra, men kan leda till att Kriminalvårdens anslag skulle användas mer effektivt i framtiden. Två nya storanstalter är redan planerade, men att bygga nytt tar tid. Flera anstalter som redan finns skulle dock kunna nyttjas mer effektivt, vilket kommer behövas på kort sikt.

För att kunna säkra tryggheten kommer det vara avgörande att Kriminalvården står pall. Insatser inom polis och domstolsväsendet, för att bura in de gängkriminella, räcker inte hela vägen om landets fängelser är fyllda till bristningsgränsen. Dagens fullbelagda fängelser är dessutom en säkerhetsrisk. Risken för rymningar ökar. Så även risken för våld inne på anstalterna, som kan gå ut såväl över andra interner som fängelsepersonal.

Arbetet med återfallsförebyggande blir också allvarligt eftersatt i krisläget. Att se till att kriminellas bana slutar vid det första brottet är bland de viktigaste brottsförebyggandet åtgärderna vi har. Misslyckas fängelserna här blir risken istället att anstalterna blir en plats där brottslingar skaffar sig ett större kriminellt nätverk, som de får nytta av när de kommer ut.

Ökade anslag kan inte vara ensam lösning, så länge grundproblemen i svensk kriminalvård består. Klarar samhället inte att erbjuda högkvalitativ hantering av de som skakar galler, står hela samhället på skakig grund.