Min lärare i samhällskunskap på högstadiet berättade för oss elever att han hade ett krav på sig att vara opartisk som lärare. Men på en punkt behövde han inte vara det, tvärtom, där skulle han vara mycket partisk. Han var alltid tvungen att försvara och vara för demokratiska idéer.
På den punkten fanns det inget att kompromissa om. Alla lärare måste ställa upp på att ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”, som det står i skollagen.
Mina kollegor inom Public Service: Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion har också samma lagfästa krav. Som nyhetsförmedlare ska man vara opartisk. Utom på en punkt. Programmen ska ”präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet”.
Det var därför som intervjun i Aktuellt med högerextremisten Vávra Suk, chefredaktör för tidskriften Nya Tider, i samband med bokmässan för en tid sedan blev ett journalistiskt magplask. Problemet med intervjun var att Suk fick nästan fritt spelrum för konspirationsteorier om att media ljuger och förvränger fakta. Suk är en slipad debattör som oavsett vilken fråga som ställdes, kom tillbaka till samma talepunkter om hans egen tidskrift kontra andra media. Det är viktigt att komma ihåg att när företrädare för dessa rörelser tar orden ”demokrati” och ”folkstyre” i sin mun, så låter de bra, men betyder något helt annat. Som författaren Henrik Arnstad påpekade i samma sändning var detta ett eko av nazitidningen Der Stürmers propaganda.
Henrik Arnstad var ersättare för journalisten Lisa Bjurwald, som Aktuellt kontaktade först. Men när hon fick reda på att det var Vávra Suk som hon skulle debattera mot, tackade hon nej. Suk var under ett helt decennium en drivande kraft i det öppet rasistiska partiet Nationaldemokraterna. Partiet bildades som en utbrytning av Sverigedemokraterna, som av Suk och andra ansågs för ”liberala”. Suk är ”notoriskt ökänd i den toleranta världen”, konstaterade Bjurwald i podden Atladottir Bjurwald (avsnitt 46). Bjurwalds budskap till Aktuellt var att det inte finns någon form av en debatt som fungerar med företrädare för antidemokratiska rörelser. Samma sak gäller också med företrädare för Islamiska Staten.
(SImon Wiesenthal-centret bad svenska regeringen att ingripa mot Nya Tiders medverkan på bokmässan.)
SVT:s programdirektör Jan Helin beklagade hur Aktuellt-inslaget blev ett tillfälle för Suk att fritt breda ut sig i en debattartikel i DN. Helin fick intern kritik för sin artikel, av bland andra SVT:s Janne Josefsson. Men Helin har förtydligat sig och stått på sig (Expressen 5 oktober), och det har han gjort rätt i. Man kan inte skyffla antidemokratisk åsikter under mattan. Inte heller är det fel att företrädare för antidemokratiska åsikter får uttala sig. Men det får inte råda någon tveksamhet om att Public Service-medier står i demokratins tjänst. Program och inslag får inte ha en sådan verkan att de blir propaganda mot demokratin. Därför är raka debatter av det här slaget av tveksamt journalistiskt värde, när den ena parten inte är anhängare av principen om alla människors lika värde. Som Helin påpekar blir opartiskheten slentrianmässig och i konflikt med sakligheten. Släpper man fram antidemokrater i medier och de gynnas av detta, då har man misslyckats med sitt uppdrag.
Lästips: Daniel Poohl på Expo om varför debatter med högerextremister inte gynnar demokratiska krafter.
Lyssningstips: Atladottir Bjurwald på Acast