Johan Ingerö
Johan Ingerö

Därför väntar en dyster politisk framtid i USA

JOHAN INGERÖ: Sanders och Trump kan vara förebud om vad som väntar runt hörnet.

ANNONS
|

USA kommer, enligt de flesta mätningarna, att i Hillary Clinton få sin första kvinnliga president. Ändå är det svårt att skaka av sig känslan att detta val i framtidens historieböcker kommer beskrivas utifrån två arga gubbars perspektiv. Socialisten Bernie Sanders kom snubblande nära att snuva Clinton på Demokraternas presidentnominering och Donald Trump lyckades till de egna partitopparnas förfäran vinna Republikanernas. Den verkligt intressanta frågan lyder nu: vad kommer att ske med deras respektive gräsrotsrörelser?

Den amerikanska politiken är på många sätt rakt motsatt den svenska.

Våra partier är föreningar, där en krympande skara av de mest aktiva medlemmarna beslutar över vad partierna ska tycka och vilka som ska företräda dem. De amerikanska partierna saknar motsvarande interna strukturer. Vad de ska tycka och vilka som ska företräda dem beslutas inte på årsmöten och kongresser, utan av vilka kandidater som ställer upp och vilka som röstar i primärvalen.

ANNONS

Därför har den amerikanska politikens förlorare ibland vunnit stort inflytande i efterhand. Republikanen Barry Goldwater led en jordskredsförlust i valet 1964, men det var hans rörelse som banade väg för Ronald Reagan sexton år senare. Demokraten George McGovern vann bara en enda delstat i valet 1972, men det var i den kampanjen som Bill och Hillary Clinton fick blodad tand.

Är då Bernie Sanders och, om han förlorar, Donald Trump förebud om vad som väntar runt hörnet? Mycket talar för det. Det som slog mig när jag i vintras följde de olika kampanjerna på plats i New Hampshire var hur unga Bernie Sanders supportrar var. De flesta kandidater drog främst medelålders väljare till sina möten, men hos Sanders fann jag mig omgiven av uppenbart nyväckta studenter. Dessa personer, som saknar personliga minnen av kalla kriget, störs inte av Sanders socialism. Och de har merparten av sina liv framför sig, vilket ger dem gott om tid att lära sig politikens svåra konst.

Donald Trumps nuvarande supportrar kommer inte att leva lika länge. Ändå har hans rörelse antagligen framtiden för sig. Trump och hans väljare delar inte den traditionellt republikanska skepsisen mot välfärdsstaten.

Där andra republikaner säger sig vilja riva upp Barack Obamas sjukvårdsreform säger Trump i stället att han vill ersätta den med något annat. Inte heller är dessa nya republikaner speciellt moralkonservativa, och kan därför komma att locka yngre högerväljare som inte delar sina föregångares aversion mot exempelvis homobröllop.

ANNONS

Om detta är vad som väntar kommer USA till slut att få det vi i Europa haft så länge. En uttalat socialistisk vänster och en inåtvänd protektionistisk höger. Framtidens strider står då inte om välfärdsstatens existens, utan om vilka den ska omfatta.

Ur mitt perspektiv är detta dystra nyheter, och ytterligare ett exempel på hur den föregivet förenande välfärdsstaten i själva verket riskerar att vända oss mot varandra i strid om överhetens nådegåvor.

Johan Ingerö

Timbro

ANNONS