Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/9

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Den svenska modellen kräver sina offer

Prognosen är fortsatt dyster för lågutbildade

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Ekonomin är stark, skulderna för höga och arbetsmarknaden tudelad. Det mesta lät som vanligt när OECD i veckan kom med sin rapport om tillståndet i Sverige. Betyder det att glaset är halvfullt eller halvtomt?

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Optimisten pekar på hur Sverige kombinerar god tillväxt, minskad arbetslöshet, en fungerande välfärdsmodell och ett stort flyktingmottagande.

Rollen som politisk glädjespridare innehas i dag av Socialdemokraterna, men det brukar skifta med regeringsmakten. Det är en finansministers uppgift att visa kurvor som går åt rätt håll, och sådana gillar Magdalena Andersson.

Pessimisten skjuter in sig på att kommunalskatterna är rekordhöga. BNP per capita växer inte tillräckligt. Antalet sjukskrivna och långtidsarbetslösa ökar. ”Det är för många människor som blir permanent utanför”, kommenterar Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson för Moderaterna, OECD:s rapport. (Aktuellt 8/2).

Det halvfulla glaset ställs återigen mot det halvtomma. Så långt inga konstigheter.

Problemet är att själva metaforen är passé. För hushållet med två stabila inkomster och en bostad vars värde tickar stabilt uppåt är glaset nästan fullt. Sverige är ett av värdens bästa länder för vanliga löntagare, så länge välfärden uppfyller sin del av samhällskontraktet.

Men för familjen utan arbete och eget boende ligger det bara några enstaka vattendroppar i botten på glaset. OECD bekräftar också att prognosen är fortsatt dyster för lågutbildade vars erfarenheter inte efterfrågas på arbetsmarknaden, och som dessutom har ett decennium i bostadskön framför sig.

Det finns gott om skäl att vara stolt över den svenska modellen, men schyssta löner, semesterförmåner och sjukförsäkringar är samtidigt en bidragande orsak till att en växande befolkningsgrupp förblir oanställningsbar. Inte minst bland nyanlända är mångas produktivitet helt enkelt för låg i förhållande till anställningskostnaderna.

Den viktigaste lärdomen av OECD:s rapport är därmed att det inte finns ett glas, som sossar och moderater kan välja att se som halvfullt eller halvtomt.

Glasen är minst två, med helt olika vattennivåer.