Låt aldrig en kris gå till spillo, heter det. I coronans tidevarv kan det betyda allt från rop på starkare totalförsvar till permanent slopad karensdag eller en mer integrerad eurozon. Men motiven kan också vara dunklare och Ryssland utnyttjar den nu ungefär som man brukar, för att så split och skapa förvirring i andra länder.
Sedan epidemins utbrott har omkring 70 fall av rysk desinformation identifierats. Påståenden att smittan har planterats av USA, att viruset är påhittat och att påven har insjuknat är några exempel.
Ryssarna är inte ensamma. Som tankesmedjan Fri Värld visar i en ny rapport – ”Informationspandemi – Desinformation i skuggan av Coronakrisen” – utnyttjas viruset av en mängd aktörer som ljuger, skarvar och relativiserar, mest för ekonomiska och geopolitiska syften. Aktiviteterna är så omfattande att Världshälsoorganisationen WHO talar om en informationspandemi eller ”infodemi” i spåren av den riktiga smittan.
Särskilt aktiva är föga förvånande kineserna, som försöker flytta fokus från problemen på hemmaplan och som bland annat har utmålat Sverige som ett ”svart hål, som kapitulerat inför viruset och måste fördömas av EU”.
Detta har samma syfte som desinformation brukar ha, att identifiera sprickor i samhällskroppen och göra dem djupare. Det är lättare i demokratiska samhällen där debatten är fri och rik och rörig, och gränsen mellan fakta och åsikter ofta är suddigare än folk låtsas om. Diktaturer kan censurera, precis som de kan svetsa igen coronasmittades dörrar.
Demokratiska samhällen måste förlita sig på andra försvarsmekanismer, mest av allt källkritiska medborgare. Somliga lyckas bättre än andra. I USA, där låtsasmedier konsumeras i nivå med riktiga, den största nyhetskanalen byter budskap över en natt och presidenten är konspirationsteoretiker, är motståndskraften tunn. Det beror i grova drag på att tilliten till samhällsinstitutioner är låg på många håll. Litar man inte på dem kan man lita på vem som helst.
Sverige är mer motståndskraftigt. Omkring tre fjärdedelar tror på myndigheter och ännu fler på forskare. I tider som dessa inhämtar nästan alla sin information från etablerade medier och när statsministern höll tal till nationen i helgen tittade 66 procent av svenskarna, enligt mätningar.
Det är ett styrketecken men ingen självklarhet och framför allt en svår balansgång. Gränsen mellan legitim och livsviktig debatt å ena sidan och farliga och falska narrativ å den andra, är inte alltid glasklar, men alla har ett ansvar att försöka urskilja den. I tider som dessa är det lika viktigt att vara källkritisk som att tvätta händerna och inte gå till jobbet med symptom.
