I veckan (24/4) har det gått 40 år sedan skatteuppgörelsen mellan regeringen Fälldin och Socialdemokraterna slöts. Uppgörelsen, som gått till historien som "den underbara natten", och dess reformer blev inte långvariga. Däremot spelade den underbara natten en viktig roll genom att bädda för århundradets skattereform som genomfördes i början av 1990-talet.
Det var en historisk överenskommelse som rustade Sveriges ekonomi starkare inför den kommande ekonomiska krisen. De bärande principerna för uppgörelsen var dessutom rimliga. Alla skulle behålla minst hälften av en inkomstökning och skattesystemet skulle bli mer enhetligt.
Sedan dess har avsteg från enhetligheten nästan kommit att utgöra normen i vår skattepolitik. Undantag på undantag har lett till att vårt skattesystem blivit såväl svåröverblickat som komplicerat.
När januariavtalet presenterades för två år sedan var det således välkommet att läsa om ambitionen att återgå till ett sundare skattesystem. Punkt nummer fyra i januariavtalet berör nämligen en omfattande skattereform. Förutom att öka antalet arbetande timmar genom sänkt skatt på jobb och företagande, ska reformen dessutom bidra till att sänka utsläppen, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor och en hel del annat.
Det vore nästan mer rimligt att beskriva vad skattereformen inte är tänkt uppnå. Samtidigt har inte mycket hänt med de stora ambitionerna. All politisk kraft i den ekonomiska politiken har istället ägnats åt att bekämpa konsekvenserna av coronapandemin.
Det finns dock fortfarande chans att genomföra viktiga skatteförändringar. I en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) fick nationalekonomen Klas Eklund den otacksamma uppgiften att mejsla fram ett förslag som både minskar dagens snedvridande effekter och som samtidigt är politiskt genomförbar. Han föreslår bland annat sänkningar av skatterna på arbete och att momsen ska göras enhetlig. Sammantaget utgör utredningens slutsatser och förslag en noga avvägd helhet som syftar till att skapa ett mer legitimt skattesystem.
Många kan skriva under på betydelsen av ett lägre skattetryck och att det alltid bör löna sig att arbeta. Men i den ständigt pågående (och viktiga) debatten om skattetryck har andra liberala principer fallit i glömska.
LÄS MER:Nytt århundrade kräver ny skattereform
Att hushållens enskilt största utgiftspost – olika former av skatter – hamnar i händerna på våra folkvalda gör det uppenbart att skattefrågan i grund och botten är en fråga om makt. I ett spretigt skattesystem med godtyckliga undantag i form av diverse avdrag och olika momssatser, finns det ett stort manöverutrymme för statliga pekpinnar som styr vad vi spenderar våra pengar och premierar en viss typ av konsumtion. Därför är det av största vikt att nästa skattereform även minimerar snedvridande effekter som påverkar våra beslut.
LÄS MER:En bred skattereform, eller flera smala?
Om januaripartierna – mot alla odds – skulle komma överens om en ny skattereform som är till gagn för såväl skattebetalare som ett mer konkurrenskraftigt näringsliv, vore Eklunds utredning ett klokt utkast att utgå från.
LÄS MER:Röd retorik ger inte ett rimligt skattesystem
LÄS MER:Än märks 70-talet i skatterna på arbete
I det här avsnittet av Magasinet från 1981 kan man se en lång intervju med Bengt Westerberg om skattereformen:
