Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Svend Dahl: Det är hög tid att vårda friskolereformen

Svend Dahl: Risken för betygsinflation är betydande på friskolemarknaden.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Niorna på Internationella Engelska skolan i Täby har bättre betyg i musik än i engelska. En majoritet fick A, trots att skolan inte riktar sig till musikaliska barn. På företagets skola i Tyresö fick så gott som samtliga elever högsta betyg i slöjd. Det uppmärksammades för en tid sedan av skoldebattören Marcus Larsson (Twitter 10/9-2019).

Det är svårt att se hur denna koncentration av musik- och slöjdbegåvning uppstått på just dessa skolor. Som Lärarförbundets utredare Johan Ernestam visat tycks fristående skolor ofta sätta glädjebetyg i ämnen som saknar nationella prov, som bild, slöjd och musik (4/6-2018).

Skolkoncernernas framgångar grundas i det erbjudande alla föräldrar söker: arbetsro, kunskapsfokus och goda möjligheter till vidare studier. Många kommunala skolor misslyckas med detta. Värdet av att kunna välja bort en skola som inte fungerar ska därför inte underskattas.

Valfrihet i välfärden bygger dock på möjligheten att göra informerade val. I vissa verksamheter är det relativt enkelt att bygga valfrihetssystem.

Kvaliteten på planerade kirurgiska ingrepp, som exempelvis en höftleds- eller prostatacanceroperation, kan lätt bedömas utifrån huruvida operationen lyckades och om långsiktiga biverkningar kunde undvikas. Samma sak gäller äldreomsorgen, där kvalitetsupplevelsen framförallt handlar om brukarens högst personliga önskemål, som kulturell kompetens hos personalen eller när måltider ska serveras.

Ett barns skolgång är en mer komplex produkt. När engagerade föräldrar köar sig till studiero och ordning förstärks dessa faktorer av valfriheten, när de engagerades barn samlas på vissa skolor. Risken för betygsinflation blir också betydande på en sådan marknad.

Att likvärdigheten i skolan minskar – att barn från en socioekonomiskt svagare bakgrund får en sämre utbildning än de med föräldrar som gör aktiva val – är en uppenbar risk. Ur ett föräldraperspektiv är det också värt att reflektera över hur betygsinflation sänker betygens värde som verktyg för att följa barnets inlärning. Det är också orimligt att barn som gått på skolor med inflaterade betyg ska ha bättre chanser att komma in på attraktiva gymnasie- och universitetsutbildningar än de som nått samma kunskapsnivå på skolor utan glädjebetyg.

Den som värnar valfriheten i skolan har all anledning att ta dessa problem på allvar, och presentera förslag på lösningar.

Man kan jämföra friskolereformen med arbetskraftsinvandringen. I båda fallen handlar det om reformer som i grunden är positiva, men som fått oavsiktliga, negativa, konsekvenser. På arbetskraftsinvandringsområdet pågår det idag ett arbete med att rätta till en del av problemen, något vi ser ett smärtsamt uppenbart behov av i Johanna Karlssons reportage i Expressen om slavarbete på restauranger i Malmö (1/1).

Kanske skönjer vi här en gemensam nämnare i flera liberala reformer från senare år, att de bygger på en genomgående positiv människosyn. Om människan bara får frihet, kommer allt att lösa sig, har vi tänkt och i vår reformiver glömt bort att verkligheten är betydligt mer komplicerad.

Friskolereformen förtjänar att värnas. Därför måste den vårdas.