Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Pontus Almquist: Det är inte Anders Tegnell som ska ställas mot väggen

Rikta ansvaret för coronahanteringen mot de folkvalda

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Just nu pågår svenska mästerskapen i att skjuta ifrån sig ansvaret för Sveriges hantering av coronapandemin. Rikspolitiker riktar fingrarna mot regionerna och myndigheterna. Regionpolitikerna skyller på sina förvaltningars dåliga informationsunderlag och på för låga anslag från rikspolitikerna. Medan flera länder nu öppnar upp sina gränser mot alla förutom Sverige står våra beslutsfattare och menar att vi antingen ännu inte kan veta om vi gjort misstag eller ej, alternativt erkänner att misstag har begåtts men det enda som är säkert är att de själva inte bär ansvar för det.

Det ligger i de folkvalda politikernas natur att inte vilja ta ansvar för misslyckanden. Om bilden sätts att en politiker är ansvarig riskerar de nämligen att inte väljas om. Därför väljer man att så långt det går att outsourca ansvaret annorstädes: “Vi lyssnar på experterna” har blivit ett mantra från regeringen i coronadiskussionen. Som om det skulle finnas konsensus bland experterna om hur viruset ska hanteras.

Men allt för hård ska man inte vara mot politikerna – “Hata spelet, men inte spelaren.” Att politiker handlar i egenintresse efter att bli omvalda är en naturlig självbevarelsedrift – och något man tillåts göra efter de spelregler vi bestämt att sätta upp. Problemet blir när många etablerade medier och debattörer okritiskt börjar köpa regeringens kommunikationsstrategi. Anders Tegnell och representanter för Folkhälsomyndigheten har ställts mot väggen för den svenska strategin flerdubbelt så många gånger jämfört med regeringen.

Och narrativet som sätts är att det är där ansvaret hör hemma. Om Sverige misslyckas med att hantera pandemin är det Folkhälsomyndigheten som ska lynchas och inte regeringen. Det syns även i opinionsmätningar där Socialdemokraterna och statsministern trots att smittan fått fäste på äldreboenden, trots våra obefintliga beredskapslager och trots våra höga dödstal åtnjuter högre förtroendesiffror än på många år.

Det är faktiskt inte riktigt nyktert. Och mitt i allt detta verkade regeringens önskan om att coronahanteringen först skulle granskas om flera år genom en oberoende kommission initialt accepteras. En önskan som lyckligtvis inte verkar gå igenom, då kommissionen kommer tillsättas redan i sommar efter påtryckningar från oppositionen.

Något som får det svenska politiska systemet att sticka ut i internationell kontext är vårt förbud mot ministerstyre och våra självständiga myndigheter. Detta innebär bland annat att regeringen inte får lägga sig i enskilda myndighetsärenden och att myndighetens operativa verksamhet inte påverkas av politiska beslut. Det finns både fördelar och nackdelar med detta system, men en uppenbar nackdel är att det gör ansvarsfördelningen mycket mer svårplacerad för en extern betraktare, vilket gör det mycket enklare att skyffla undan det egna ansvaret. Regeringen kan ju emellertid fortfarande styra myndigheterna genom budgetpolitiken, regleringsbrev och utnämningar av generaldirektörer. Och regeringens förordningar går framför myndigheternas föreskrifter.

När pandemin så småningom ebbar ut är det dags att vi börjar föra en seriös diskussion kring politiskt ansvarsutkrävande, och hur vi kan utkräva ansvar från politiker som vill undslippa det till varje pris.