Asylrätten är förlegad och bör avskaffas. Det har blivit en allt vanligare ståndpunkt i takt med att Sverige intensifierar sitt navelskådande i flyktingpolitiken. Ett kvotsystem förordas i stället för FN:s flyktingkonvention. Men det är kvotsystemet – som redan existerar – det är fel på. Asylrätten är inget hinder för ett sådant system, utan den politiska viljan är. Den viljan lär knappast bli större om vi avskaffar flyktingars rättigheter.
Naturligtvis är flyktingkonventionen förlegad i den mån den formulerades i en historiskt, geografiskt och politiskt specifik kontext. Det har den gemensamt med alla internationella konventioner. Det är ingen C-uppsats i internationella relationer som kan formuleras efter perfekta teoretiska modeller, utan ett dokument som måste vara politiskt gångbart i alla världens länder. Det har krävts tillägg, som 1967 års protokoll som tar bort restriktionen att flyktingarna måste komma från Europa, eller den Afrikanska Unionens flyktingkonvention som expandrar definitionen av en flykting till att också innefatta de som tvingas fly på grund av till exempel krig och ockupation.
Grunden i asylrätten är rätten att inte bli skickad tillbaka till ett land där ens liv är i fara.
Flyktingkonventionen medger däremot att skydd kan vara temporärt och erbjudas i ett tredje land. Det är därför det går bra för EU att ha ett internt kvotsystem där flyktingar omfördelas.
Det kvotsystemet har dock brakat samman. Och det är de länder som redan har en restriktiv asylpolitik som inte vill delta. Det internationella kvotsystemet som FN driver är heller inte särskilt bra på att erbjuda skydd till världens flyktingar. En halv procent att världens flyktingar erbjuds skydd i ett tredje land genom FN:s kvotsystem. USA, dit få kommer på egen hand för att söka asyl, tar emot flest. De har lovat att ta emot 100 000 kvotflyktingar om året till 2017, vilket med tanke på landets storlek och dess militära roll i konfliktområden ändå är att betrakta som en droppe i havet.
Det är inte asylrätten som fallerar i dagens system. Det är kvotsystemet som inte fungerar. Flyktingorganisationer har år efter år pläderat för att öka antalet kvotflyktingar världen över, men till döva öron. Det krävdes enorm politisk mobilisering i Storbritannien, ledd av en politiker som själv kom som flyktingbarn under andra världskriget, för att landet skulle gå med på att ta emot ynka 3000 barn som flytt till Europa.
De länder som inte skrivit på flyktingkonventionen är knappast några svenska kvotparadis. De är i stället länder som Indonesien, dit asylsökande flyr ändå, men där de har i princip inga rättigheter och ofta hålls i slutna förvaringscentrum.
Diskutera gärna hur världens flyktingproblem kan lösas genom olika former av kvotsystem. Men att avskaffa asylrätten – vilken alltså är kompatibel med kvoter eftersom de som beviljas asyl kan omfördelas – löser inga problem. Att tro att avskaffandet av en historisk konvention som, förvisso imperfekt, reglerar flyktingars rättigheter skulle leda till att fler länder tog sitt ansvar för flyktingar är rent önsketänkande.
