Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Nu drar Jonas Sjöstedt till familjen i Hanoi.

Svend Dahl: Detta blir den viktigaste uppgiften för en ny vänsterledare

Svend Dahl: Jonas Sjöstedt har visat regeringen vad det innebär att regera i minoritet.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

På onsdagseftermiddagen stod Jonas Sjöstedt (V) som en av vinnarna i decenniets första partiledardebatt. Några timmar senare kom beskedet att han lämnar partiledarposten i samband med Vänsterpartiets kongress i maj.

Det har en tid spekulerats i att Sjöstedt var på väg bort, men tidpunkten var ändå oväntad. För de senaste månaderna har Sjöstedt slutligen lyckats placera sitt parti i centrum för svensk politik.

Länge sneglade vänsterpartister avundsjukt på internationella vänsterpolitiker som Jeremy Corbyn i Storbritannien (detta var innan Labours genomklappning i december) och Bernie Sanders i USA, som byggt sina framgångar på missnöje med växande ekonomisk ojämlikhet. Men medan ekonomiskt missnöje sträcker sig långt in i den brittiska och amerikanska medelklassen, har svenska väljare det i allmänhet bättre ställt än någonsin tidigare.

Att driva kampanj mot friskolor och privata företag i vård och omsorg flyttade visserligen Socialdemokraterna vänsterut, men fångade inte väljarnas intresse. Det missnöje som fanns bland S-väljare, som historiskt sett haft V som alternativ, kretsade snarare kring invandring och integration, och fick LO-medlemmar att strömma till Sverigedemokraterna.

När S i januariöverenskommelsen gick med på att genomföra betydande delar av Centerpartiets och Liberalernas politik, och samtidigt betonade att V inte skulle få något inflytande över politiken, förändrades spelplanen. V fick chansen att på allvar ta rollen som vänsteropposition, och tog den på ett sätt som få hade förväntat sig.

Bland januaripartierna fanns en övertygelse om att riksdagsmajoriteten bestående av KD, M, SD och V aldrig skulle klara av att göra gemensam sak och att punkterna i 73-punktsprogrammet därför i lugn och ro skulle kunna bockas av. Jonas Sjöstedt har visat att detta var en felkalkyl och påmint januaripartierna om vad det innebär att regera i minoritet.

Vänsterpartiets långa resa från att vara Socialdemokraternas lydiga “kamrat fyra procent” kan sägas ha fullbordats när riksdagsmajoriteten i december stoppade reformeringen av Arbetsförmedlingen. Detta har de senaste dagarna följts upp med beskeden att V förbereder sig på extraval och samtalar med M om mer pengar till kommunerna i en tilläggsbudget.

Bland möjliga efterträdare till Sjöstedt nämns nu den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson, vice partiledaren Nooshi Dadgostar och Ali Esbati, som genom sin plats i riksdagens arbetsmarknadsutskott spelade en nyckelroll i frågan om Arbetsförmedlingen.

Att bygga vidare på det parlamentariska självförtroende Jonas Sjöstedt uppvisat de senaste månaderna blir den viktigaste uppgiften för nästa V-ledare. Januaripartiernas tillvaro lär bli fortsatt besvärlig.

LÄS MER: Jonas Sjöstedt är fylld av oppositionsglädje