Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ingalill Sundhage byline till webben

Din doft påverkar andra mer än du tror

Ingalill Sundhage: "Måhända attraherar dofter, men jag vill påstå att det också handlar om trygghet."

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Som 10 åring gick jag förbi mitt gamla barndaghem i Ulricehamn. Jag fick ingivelsen att titta in, öppnade dörren och möttes av en lukt jag tillbringade dagarna i som liten. Eller när jag besökte Tingsholmsgymnasiet i samma stad. I foajén tog gummidoften från mattorna mig tillbaka till den bittra gymnasietiden.

Dofter är viktigt. I tidningen Illustrerad Vetenskap belyses doftens betydelse i kontakt med andra människor. Artikeln handlar om attraktion och slår fast att man ska vara utvilad, stressfri och ha ett harmoniskt kroppsspråk. Och så ska man dofta lagom.

Att man ska vara utvilad och stressfri, säger sunda förnuftet. Då orkar man med sig själv, kan vara närvarande tillsammans med andra människor utan att uppfattas som stingslig eller ilsken.

Men att doften också spelar roll tycker jag är extra spännande. Förutom mötet med barndaghem- och gymnasiedoften har jag märkt att dofter gärna fastnar i mitt minne. Det finns säkert nån fin psykologisk term för just det. En kamrat från tidiga tonår hade en tvål, eller om det var en kräm, som jag tyckte luktade så gott och varje vår när det är på väg att grönska förnimmer jag den doften när jag är ute. Exakt vilken buske eller träd det handlar om har jag aldrig riktigt lyckats räkna ut, men varje vår skänker jag Ann-Marie en tanke just därför.

Jag undrar hur den unga generationen tacklar det här med dofter. I dag där kroppen ska vara hårlös, luktlös och utan transpiration, kan det ju bli svårt att hitta nån man trivs ihop med om nu doften är så viktig. Kanske nöjer man sig med artificiella sådana, i dag när det mesta kvävs i köpta dofter.

Men Illustrerad Vetenskap berättar också att vi inte får lukta för obehagligt och inte heller för bekant, eftersom vi människor söker en partner som varken avviker för mycket eller är för lik oss. Varifrån just denna kunskap kommer berättas inte och därmed ska man ta det med en stor nypa salt förstås. Men det är kul att spekulera och min erfarenhet adderar ytterligare en dimension till detta. Måhända attraherar dofter, men jag vill påstå att det också handlar om trygghet. Jag älskade nämligen att sitta i min pappas knä som liten. Jag tyckte om närheten, att få vila mot hans bröst och hans doft. Det var trygghet för mig.

Kanske var det också den trygghet jag fick när ett av mina första längre förhållanden som 20 åring var en ung man som doftade precis som min far, som det säkert finns ytterligare en psykologisk term för.

Trevlig helg!