Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sjöutsikt. Strandskyddets strikta utformning har inneburit att det är svårt att bygga nära vatten, men en ny utredning föreslår lättnader. Bild: HASSE HOLMBERG
Sjöutsikt. Strandskyddets strikta utformning har inneburit att det är svårt att bygga nära vatten, men en ny utredning föreslår lättnader. Bild: HASSE HOLMBERG

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Drömmen om sjötomt bör bli verklighet för fler

För landsbygdsutvecklingens skull är det på tiden att strandskyddet ändras

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Drömmer du om en villa med sjötomt? I så fall är du inte ensam, ungefär var tredje svensk uppger det som sitt drömboende, enligt en undersökning som Svensk Fastighetsförmedling lät göra i fjol. En dröm som för många dock grusas, på grund av strandskyddet.

I grunden har strandskyddet flera lovvärda syften. När det infördes på 1950-talet var tanken att det skulle trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid vatten, varför lagen är tätt förknippat med den svenska allemansrätten. Senare har även skydd för djur och växter som lever i strandmiljön tillkommit som syfte, och onekligen så finns det naturmiljöer i Sverige som borde skyddas.

Men samtidigt är långt ifrån all vattennära mark skyddsvärd. Den utredning om frågan, som är en av Centerpartiets segrar i januariavtalet, har nu lämnats över till miljöminister Isabella Lövin. Den föreslår ändringar i lagstiftningen, som främst kommer underlätta att bygga strandnära på landsbygden.

De föreslagna reglerna lämnar mer utrymme för lokala variationer – rimligt, med tanke på att förutsättningarna skiljer sig markant i landet, såväl vad gäller tillgång till vattendrag och bebyggelsen som redan finns. I Stockholmskommunen Danderyd är exploateringsgraden av stränderna 68,9 procent, i Jokkmokk bara 1,9.

Tanken är att utredningens förslag ska kunna genomföras i mycket större utsträckning i Jokkmokk, och andra kommuner med lite vattennära bebyggelse. Den typen av ökad lokal hänsyn behövs – och stärks genom att kommunerna själva ges möjligheten att ansöka om att områden ska undantas från strandskyddsreglerna. Det är också en logisk ordning, med tanke på att markanvändningsfrågor redan idag ligger på kommunal nivå.

Utredningen pekar också på förenklingar i administrationen, som skulle kunna göra tillämpningen mer förutsägbar – genom såväl kartläggningar av befintliga undantag och ökad digitalisering. Missar kan bli dyra, som i Eskilstuna kommun där ett grannskap fått felaktig information av kommunen – och kan tvingas riva byggnader som redan uppförts.

Förhoppningsvis gör alla dessa förändringar skillnad. Tidigare försök att göra strandskyddet mindre strikt, senast av Alliansregeringen i början av 2010-talet, har knappt gett krusningar på vattnet. Fortfarande är det alltför svårt – ibland omöjligt – att bygga sjönära till och med i trakter där exploateringstrycket är noll.

Det är på tiden att det ändras, för landsbygdsutvecklingens skull såväl som för alla som drömmer om en villa med sjöutsikt.