Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Stannar av. Bostadsbyggandet minskar kraftigt nästa år, enligt Sveriges Byggindustrier.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

En ny bostadspolitik kan inte vänta

Joakim Broman: Det är fullt möjligt att Sverige har en bostadsbubbla och en stor bostadsbrist samtidigt.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Bostadsbyggandet stannar av. Från 64 000 påbörjade bostäder under toppen 2017, till 42 500 nästa år. Det visar Sveriges Byggindustriers konjunkturindikator (24/10). Störst är fallet i lägenhetsbyggandet: från 52 000 påbörjade till 32 000.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Huvudförklaringen är de hårdare kreditregleringarna, bland annat bolånetaket och de två amorteringskraven, som införts under de senaste åren. Det har lett till att hushållen, framför allt kapitalsvaga grupper som unga, inte längre har råd att efterfråga nybyggda bostäder, trots stor bostadsbrist. Det bromsar i sin tur upp de flyttkedjor som skulle uppstått om de nya bostäderna blivit färdigbyggda.

Samtidigt är hushållens växande skuldberg, som kreditrestriktionerna syftar till att minska, inte alls oproblematiskt. I den nylanserade boken “Tio tusen miljarder” ansluter sig nationalekonomen Tino Sanandaji till de “olyckskorpar” som varnar för en bostadsbubbla. Han börjar med att grundligt avfärda tankegången om att det går bra för svensk ekonomi - den låga tillväxttakten per capita har även ekonomer som John Hassler pekat på - för att sedan gå igenom både tecknen på en bubbla och de psykologiska mekanismerna bakom dem. Tio tusen miljarder, summan av hushållens skulder, hade vid bokens lansering redan hunnit bli elva tusen miljarder.

Argumenten är välformulerade och diagrammen svåra att värja sig mot. Vilken slutsats man drar är dock en öppen fråga. Det är fullt möjligt att Sverige har en bostadsbubbla och en stor bostadsbrist samtidigt. Hushållens höga skuldsättning är, vilket också Sanandaji är inne på, ytterst en konsekvens av Riksbankens frejdiga lågräntepolitik, en dysfunktionell bostadsmarknad och en skriande brist på politiska reformer.

Att försöka begränsa utlåningen med hjälp av kreditregleringar blir då som att behandla en hjärntumör med huvudvärkstabletter. Temporärt minskar smärtan, men det döljer också behovet av långsiktiga åtgärder som löser problemet.

Sverige behöver en bred bostadspolitisk reform. Hyresregleringen kan inte avskaffas över en natt, men utfasningen måste påbörjas. Beskattningen måste förändras för att underlätta rörlighet och för att inte missgynna hyrt boende. Särskilda insatser för marginalgrupper måste till: åtgärder för billigare byggande och fler upplåtelseformer som hyrköp är möjligheter.

Man kommer dock inte ifrån att åtgärder som bolånetaket och amorteringskraven särskilt drabbat de som redan hade svårt att skaffa en bostad till ett rimligt pris. Att se över de sammanlagda effekterna av kreditrestriktionerna är därför nödvändigt.

Bostadsbristen har byggts upp under lång tid och kan inte lösas i en handvändning. Med ett minskat byggande och en kommande lågkonjunktur kommer problemen att bli värre innan de blir bättre.

Desto större skäl att påbörja långsiktiga reformer så snart som möjligt. En ny riksdag finns på plats. Sätt igång nya bostadspolitiska samtal, istället för att invänta regeringsbildningen. Bara så botar vi den verkliga sjukdom som bostadskrisen utgör.

Länkar:

BI

Sanandaji