Äntligen uppvärderas medborgarskapet. Häromdagen tillsattes utredningen som ska leda till att krav på grundläggande språk- och samhällskunskaper införs. Gott så. Men varför passar man inte, när utredningen till slut blir av, på att ta ett större grepp?
Införandet av medborgarskapskraven är en del av januariöverenskommelsen. “Vi vill stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle. Därför ska ett godkänt prov i svenska och i grundläggande samhällskunskap vara ett krav för medborgarskap i Sverige.” En förskjutning i debatten har onekligen ägt rum. När Folkpartiet – nuvarande Liberalerna – lyfte frågan 2002 haglade anklagelserna. Dåvarande vänsterledaren Gudrun Schyman dundrade rentav på som om förslaget inte borde bedömas politiskt – utan snarare taktiskt: “Danskt folkeparti gratulerar det svenska folkpartiet och sverigedemokraterna jublar” (Aftonbladet 10/9-2002). Så sent som 2017, när integrationen på allvar hade börjat diskuteras, var frågan om att förväntas kunna tala svenska i Sverige fortfarande politiskt känslig på sina håll. Efter att Ulf Kristersson (M) i ett jultal lyft vikten av språkkunskaper i svenska kände sig MP-språkröret Gustav Fridolin “illa till mods” (Facebook 16/12-2017).
Numera ställer de flesta partier upp på att grundläggande språk- och samhällskunskaper är rimliga för att medborgarskap ska beviljas. Det är bra. Framför allt är det en viktig åtgärd för att uppvärdera vad vi lägger för betydelse i medborgarskapet. När vi lever i en samhällelig gemenskap kan språket fylla en central roll som gemensam beröringspunkt.
Tyvärr begränsas utredningen från att titta på tänkbara grundlagsändringar. Det kan låta som en okontroversiell brasklapp. Men invändningen som Gunnar Strömmer, moderat partisekreterare, gör är fullt rimlig. “Genom den formuleringen utesluter regeringen den kanske mest akuta medborgarskapsfrågan, nämligen att Sverige saknar möjlighet att återkalla medborgarskap, exempelvis för personer som har stridit för IS” (Expressen 29/10). Visst är de grundlagsrelaterade aspekterna kring medborgarskap såväl juridiskt som politiskt komplicerade. Exakt hur vi bör gå till väga är långt ifrån självklart. Likväl är frågan relevant, inte minst när fler IS-terrorister förmodas börja återvända i spåren av de turkiska härjningarna i Syrien. Därför är det också svårt att begripa varför utredningen inte får ett bredare uppdrag.
